Något stort på gång

Jag flyttar till Stockholm!

Ja, du hörde rätt. Hade någon frågat mig för, säg, ett halvår sedan, hade jag knappast gissat att jag skulle vara på väg till hufvudstaden inom den närmaste framtiden. Men kombinationen lägenhet med rivningskontrakt, ett nära förestående slut på visstidsanställning och en partner som slitit med distansjobb i ett och ett halvt år gjorde att när möjligheten till en bostad på Södermalm/Hornstull dök upp var det egentligen inget svårt beslut.

Jag har precis landat ett nytt jobb och kommer att vara på plats i Stockholm om bara en dryg månad. Känns helt bisarrt, men extremt peppigt. Jag kommer att ha promenadavstånd till all vegansk mat jag kan önska mig och framför allt obefintligt avstånd till en sambo. Egentligen nästan lite för obefintligt, eftersom vi ska trängas på blott 25 kvadratmeter. Men det känns som ett ganska litet problem (höhö) jämfört med hur awesome allting annat är.

Så ett nytt jobb och en ny stad – 2017 har redan varit det mest spännande året på länge!

När ett ”äntligen!” är på sin plats

Linkin Park är ett band som väl knappast någonsin har varit sådär riktigt coolt, frontfigurer som de varit (är?) för den mycket bespottade genren ”nu-metal”. Men för en 11-årig Johanna var de den första riktigt stora förälskelsen, och även om min musiksmak kom att utvecklas till att snarare favorisera pop så har Linkin Park alltid haft en särskild plats i mitt hjärta. Deras två första album, Hybrid Theory och Meteora, var två solida och helt ärligt ganska likadana skivor – de hade hittat sin grej och körde stenhårt på den (och jag älskade dem för det). Därefter har de, om man räknar bort live-skivor, remix-skivor och collaborations, fortsatt med Minutes to Midnight, A Thousand Suns och Living Things. Tre album som har sina starka och svaga punkter, som är delvis ett uppbrott från den formel som tidigare varit så framgångsrik men ändå har tillräckligt mycket igenkänningsfaktor för att inte skrämma bort ett dedikerat fan. Så långt allt väl.

Men 2014 hände något som fick mig att nästan tappa hoppet. Då släpptes The Hunting Party, ett album med otroligt bra titel, snyggt artwork och förfärliga låtar. Jag gav det en genomlyssning och sedan orkade jag inte mer. Jag har försökt komma tillbaka och ge skivan en ny chans, flera gånger, men det är något med den som gör att jag verkligen inte tål den. Därför var det med skräckblandad förtjusning jag klickade igång singeln de släppte förra veckan – ”Heavy”, featuring Kiiara. Holy mother of God. Så. Bra. Låt. Älskar den. 19/5 kommer nya plattan One More Light. Och ja, ordet du söker är ”ÄNTLIGEN”.

Jag är trött på den enträgne drömprinsen

Lagom till Alla hjärtans dag publicerar SVT den här artikeln om hur romantiska komedier kan framkalla skadliga idéer om kärlek. De intervjuar en filmforskare som bland annat pekar på att romcoms befäster heteronormativitet och att idéer om ”den enda rätta” och ”ödet” kan ge en falsk bild av hur mänskliga relationer fungerar.

”Det är alltid ett propert slut och du får inte se den verkliga relationen, det som händer efteråt.”Anna Backman Rogers, universitetslektor i filmvetenskap vid Göteborgs universitet

Artikeln fick mig att tänka på en av de troper i populärkultur (och kanske i synnerhet romcom) som jag tycker mest illa om: den där en man blir avvisad av en kvinna och sedan försöker ”övertala” henne att de trots allt hör ihop. Jag är så fruktansvärt trött på hur man gång på gång ser hur män belönas för gränsöverskridande beteende och hur en kvinnas nej alltid verkar vara förhandlingsbart – för i slutändan inser hon ju alltid att hon faktiskt älskar honom! Vilken tur att han inte gav upp, trots att hon sa att hon inte var intresserad ETT FLERTAL gånger!

Det här stör mig av två anledningar. Dels att det ses som romantiskt att en man inte accepterar kvinnans nej – det är gulligt att han fortsätter kämpa på trots att han inte har någon chans. Alla älskar en underdog, liksom. Och dels det faktum att han till slut ”vinner” kvinnans hjärta – som att man på något sätt förtjänar kärlek bara man anstränger sig tillräckligt mycket. Att kvinnan nästan är skyldig att älska honom bara för att han har ansträngt sig så hårt för att visa att han älskar henne – trots att hon aldrig bett om det, utan faktiskt bett om att slippa det.

Konstaterande: det är inte gulligt eller romantiskt att inte lämna en kvinna (eller annan person) ifred när hon ber om det, det är svinigt. Och bara för att män köper drinkar, blommor, skickar gulliga sms eller ger komplimanger så har de inte rätt till kvinnors tid, känslor, uppmärksamhet eller kroppar. Nej, jag älskar inte en underdog i romantiska komedier. Och jag kan bara instämma i följande citat:

”Girls are not machines that you put kindness coins into until
sex falls out.”Porphyria R’lyeh

In the Cretaceous period, chickens eat you

Vem älskar inte dinosaurier? Jag hade en childhood crush på dessa fantastiska djur och drömde om att bli paleontolog (åtminstone innan jag insåg att det här med att vara utomhus inte är min grej). Knappast konstigt eftersom dinosaurier är typ DET COOLASTE som någonsin existerat. Dinosaurier – alla sorters dinosaurier – är mina favoritdjur efter blåvalen.

Jag blev därför jätteglad när en nyhet om en dinosauriesvans i bärnsten dök upp i mitt Twitterflöde. Den tillhör en liten plutt-dinosaurie från kritaperioden (ca 99 miljoner år sedan) som ryms i en handflata. Det mest intressanta, som man tydligt ser i bilden här ovanför, är att det hade massor av fjädrar. Som en gullig men badass kyckling. Att många dinosaurier hade fjädrar verkar vara allmänt vedertaget nu, och i artikeln framhåller man att ”fjälliga Godzilla-monster” inte riktigt speglar hur dinosaurierna egentligen såg ut. Snarare var de ganska lika dagens fåglar – ett nerköp för fåglarna kan en tycka. Jag skulle i alla fall inte ha något emot att mordiska sparvar sprang runt i skogen.

Årets julkalender

Det är många år sedan jag följde julkalendern regelbundet. Redan vid Ronny och Julia (2000) hade jag börjat slira – blott 9 år gammal. Kanske var det för att de julkalendrar jag växte upp med (Pelle Svanslös, Jul i Kapernaum och framför allt Mysteriet på Greveholm) helt enkelt var bättre, eller för att det är vid den åldern de flesta slutar titta. Många julkalendrar har jag sett ett par avsnitt av – om den verkat lovande på förhand – men jag har inte fastnat för någon. Tills det blev dags för Mysteriet på Greveholm – Grevens återkomst.

greveholm2

Jag kan ärligt säga att jag verkligen gillade uppföljaren till den i mitt tycke BÄSTA JULKALENDERN EVER (med Sunes jul som god tvåa, men den följde jag aldrig själv). De två efterföljande julkalendrarna noterade jag knappt, men Tusen år till julafton följde jag slaviskt. Jag älskar Historieätarna, och med gästspelare som Olof Wretling och Kakan Hermansson kunde det knappast misslyckas.

Men så blev det då dags att spana in årets julkalender, Selmas saga. Efter två avsnitt tycker jag att den verkar väldigt lovande. Stämningen är väldigt julmystisk och lagom steampunk, vilket är en skön kontrast mot Tusen år till julafton som väl var allt förutom just julmystisk och steampunk. Plotten med sökandet efter jultomtens rike, och hintandet om jultomten som ett mytologiskt väsen snarare än ”en gubbe som delar ut paket”, känns faktiskt ganska nice. Jag håller tummarna för ännu fler magiska inslag och spännande mackapärer.

Jag är själv förvånad över hur mycket jag känner att jag verkligen vill ha en saga att förlora mig i en stund. Kanske är det lite för att jag inte riktigt har hunnit få någon julstämning än, men förmodligen för att jag är ganska trött på att höra om hur läget i världen blir värre och värre. Då känns det väldigt befriande att istället ägna sig åt att leta efter jultomten.

selmas-saga

Två år som vegan, eller Hur jag slutade ängslas och lärde mig älska havre

”Jag skulle vilja bli vegan, men jag gillar kött. Jag tycker egentligen inte att det är fel att äta djur. Jag tyck’ int’ om inte bönor och linser och sådant.”

Hade du träffat mig för typ tre år sedan hade jag prickat in många brickor på ett defensive omnivore-bingo. Jag hade länge känt att ”en borde äta mer vegetariskt”, men trots tappra försök lyckades jag aldrig ens hålla mig till en köttfri måndag mer än… tja, en vecka i taget. Därför kom det som en chock även för mig själv när jag en dag för två år sedan plötsligt bestämde att nej, nu blir jag vegan. Poff så var kylskåpet tömt på bacon och ägg, och fylldes raskt på med allehanda havreprodukter.

Fortsätt läsa

[PGO, dag 6-10] Ljusglimtar

Jag har haft stora problem med appen de senaste dagarna – så fort jag har försökt fånga en Pokémon har appen fryst och sedan har det inte gått att logga in igen. Tre planerade Pokémon-turer har behövt ställas in och följaktligen har jag heller inte varit särskilt produktiv den senaste tiden. Men idag fungerade allt mycket bättre, och jag är back in the game (så att säga) igen.

IMG_5635

Jag och min syster gjorde en kombinerad sola- samt fånga Pokémon-tur idag och drog till universitetsområdet, där det finns en hel del Pokéstops. Vänliga själar hade satt upp Lure Modules på flera stycken, så medan vi försökte bättre på solbrännan kunde vi också passa på att håva in items och fånga massor av Pokémon.

Dagens häftigaste Pokémon blev tyvärr också dagens största besvikelse – en Machamp (yay!!!) med en Combat Power på ynka 107 (nay!!!). Jag fångade en Machop lite senare under dagen som hade bättre CP. Andra fångster värda att nämna är Fearow, Staryu och Nidoran. Har också testat på Lucky Egg för första gången och fick en hel del EXP. Jag har också börjat planera för hur jag bättre ska utnyttja det nästa gång.

IMG_5636

Allt som allt är det skönt att vara tillbaka i Pokémon Go igen, och jag ser fram emot att fånga lite roligare Pokémon framöver. Det har blivit lite för många Pidgeys de senaste dagarna…

Sammanfattning av dagen

Level: 13
Pokédex: Seen 45 / Caught 44
Starkaste Pokémon: Fortfarande Magmar med 466 Combat Power
Bästa fångsten: Machamp
Gym: Nope, men snart kan jag fånga lite starkare Pokémon som är värda att använda Power Ups på och DÅ JÄKLAR
Roligast: Börjar närma mig 50 Drowzee Candy – snart har jag Hypno!

[PGO, dag 5] Vad som måste betraktas som ett misslyckande

Ingen vidare produktiv Pokémon-dag idag på grund av det oförskämt fina vädret. Så ja, jag har solat och badat istället för att jaga Pokémon. Se det som att jag följer en stolt tradition upprättad av Ash Ketchum, huvudpersonen i Pokémon-serien – jag blir sidetracked av oviktigheter, fångar någon enstaka Pokémon och lyckas inte masa mig till något gym.

Dagens enda prestationer värda att notera är att jag fångade en Squirtle, samt att jag avancerade till level 9 och därmed fick ett erfarenhetspoängsboostande Lucky Egg. Jag håller som bäst på att lägga upp en strategi inför hur jag ska utveckla mina Pokémon för att få ut mesta möjliga EXP av ägget. Har ett par Pidgeys och Weedles som ligger bra till för att utvecklas, om en säger så.

Sammanfattning av dagen

Level: 9
Pokédex: Seen 34 / Caught 34
Starkaste Pokémon: Magmar med 466 Combat Power
Bästa fångsten: Squirtle
Gym: Knappast
Roligast: Fundera över strategier för att få ut så mycket EXP som möjligt av mitt Lucky Egg

[PGO, dag 4] Turist i sin hemstad

Jag besökte två gym igår – ett för mig själv och ett för mina Pokémon. Båda tillfällena innebar något av en reality check. Imorse vaknade jag därför med brutal träningsvärk, men fast besluten att göra lite grunt work i Pokémon Go.

Dagens första Pokémon-tur gjorde jag tillsammans med min syster, som också spelar. Vi cyklade ner på stan för att shoppa, och passade på att beta av några Pokéstops. Vid ett av dem hade något satt upp Lures, så vi fick båda tag i Kingler och Jynx. Nice!

älven

Dagens andra tur blev på kvällen, och en lite längre sådan. Säga vad man vill om att vandra runt på gator och torg med näsan i mobilen, men det är faktiskt jättekul att ha en anledning att ta sig runt i sin hemstad. Jag som inte är särskilt förtjust i att promenera kan gärna ge mig ut i timmar och leta Pokémon. Idag tog jag en härlig kombinerad promenad och cykeltur längs med älven, och passerade genom Vänortsparken i centrum för första gången på hur länge som helst. En varm och solig sommarkväll som denna inser en hur mycket en tycker om Umeå.

IMG_5575I Vänortsparken stötte jag också på kronjuvelen bland dagens fångster – en Magmar! Andra nämnvärda nytillskott, utöver Jynx och Kingler, är Horsea, Nidoran, Clefairy, Hitmonlee och Shellder. Av lite mer rutinerade spelare har jag också förstått att det är när en når level 9 som det är dags att börja jobba på allvar. Då får en nämligen ett gratis Lucky Egg, ett föremål som boostar mängden erfarenhet en får av att fånga/utveckla Pokémon. Så då aktiverar en ägget, och sedan är det bara att mata på med alla utvecklingar en kan göra. Ser fram emot att få lite starkare Pokémon så jag törs visa mig på ett gym igen…

Sammanfattning av dagen

Level: 8
Pokédex: Seen 32 / Caught 32
Starkaste Pokémon: Magmar med 466 Combat Power
Bästa fångsten: Magmar!
Gym: Med självförtroendet ordentligt stukat efter gårdagen tordes jag inte närma mig något gym…
Roligast: Kvällsturen i strålande solsken, som dessutom ledde till att jag fångade flera coola Pokémon

[PGO, dag 3] Do you even lift?

Från mitt sovrumsfönster kan jag se ett Pokémon-gym. Ja, inte SE det förstås, men ni hajar. Dag tre som Pokémon-tränare och lite kaxig kände jag att det var dags att göra mig ett namn i Team Valor och knycka ett gym från något annat team. Då det närmsta redan hölls av mitt team, tog jag en extra runda på väg hem från en kompis och stegade modigt fram till ett som hölls av Team Mystic (även kända som det blå laget).

Detta bildspel kräver JavaScript.

Ja, vad kan en säga. Fort var det gjort. Jag förstod att det skulle bli svårt, då mina starkaste Pokémon har en Combat Power på under 200 och den Hypno jag mötte låg på drygt 1000. Men det var till och mer värre än det låter. På vad som måste vara rekordtid samt med föga värdighet blev jag ordentligt smiskad och utkastad med huvudet före. Nåväl, på’t igen imorgon!

Sammanfattning av dagen

IMG_5554Level: 6 (fortfarande 🙁 )
Pokédex: Seen 21 / Caught 21
Starkaste Pokémon: Golbat med 190 Combat Power
Bästa fångsten: Jigglypuff!
Gym: Utmanade gymmet vid Ålidhems centrum (hölls då av Team Mystic) – fick duktigt med stryk
Roligast: Har nu tre Eevee som jag döpt till Pyro, Rainer och Sparky – ett påskägg baserat på ett avsnitt av TV-serien som gör att Eevee utvecklas till Flareon, Vaporeon respektive Jolteon

« Äldre inlägg