En stilla undran

DN hade en spännande ledare idag apropå löneskillnader mellan män och kvinnor. Även om en justerar för alla möjliga skillnader i typ av anställning, sysselsättningsgrad, utbildning etc så återstår fortfarande en skillnad på ungefär 4% (till mäns fördel) som inte går att förklara. I verkligheten är siffran drygt 11%, därför att kvinnor till exempel i högre utsträckning jobbar deltid.

Detta kommenterar DN:s ledare med att löneskillnaderna inte bara kan skyllas på ”det förtryckande patriarkatet”, utan att det är många olika faktorer som samverkar. Som exempel räknar de därefter upp att kvinnor i högre utsträckning jobbar deltid, att kvinnodominerade yrken konsekvent avlönas lägre, att kvinnor i privat sektor stöter på glastak som hindrar dem från att nå de högsta positionerna och att kvinnor tar huvudansvaret för barnen med VAB och annat.

Och då undrar jag, i mitt stilla sinne: vad är detta om inte det förtryckande patriarkatet?

2 Kommentarer

  1. Alltså, du som har koll på de ”onda normerna” känner väl till att majoriteten av kvinnorna har en äldre partner, alltså har den äldre partnern oftast kommit längre i karriärstegen än den yngre, då blir det alltid lönsammast för familjen för den som tjänar mest att jobba mest.
    Sen så väljer kvinnor som regel inte att jobba i den privata sektorn i samma utsträckning heller, finns massa statistik på detta, och överlag så tror jag att kvinnor prioriterar familjen mer och inte i samma utsträckning är beredda att lägga alla de tusentals gratis arbetstimmar utanför kontorstid som krävs för att klättra på karriärstegen.

    Du nämner Patriarkatet som en ond förtryckande kraft, kan du säga något om den kvinnliga motsvarigheten , Matriarkatet också?

    p.s. – det är jag igen, sexköparen som gillar att diskutera ^^

    • Haha, jaså är det du 🙂 Välkommen tillbaka.

      Fattar inte varför det skulle vara en ”ond norm” att kvinnor oftast är yngre än män i heterosexuella par. Folk gör väl som de vill.

      Eventuella löneskillnader mellan föräldrarna är säkert en viktig faktor i hur man delar upp föräldraledigheten och de skillnaderna kan absolut bero på ålder tänker jag. Och det är inte som att det inte finns andra förklaringar till varför kvinnor tjänar mindre än män. Olika yrken, olika sektorer, olika sysselsättningsgrad och så vidare. Men det finns fortfarande en löneskillnad på gruppnivå även när man justerat för sådant som kan motivera högre lön, typ fler år i arbetslivet, olika yrken, olika sektorer, olika sysselsättningsgrad och så vidare. Sedan kan man ju tycka att det inte är ett problem förstås.

      Oavsett hur individer väljer i sina liv tycker jag det är ett problem att det nästan alltid drabbar kvinnor negativt ur ett ekonomiskt perspektiv att få barn (sämre löneutveckling, mer frånvaro från jobbet och lägre pension t.ex.). Om det bara är kvinnor som kan föda barn så är det väl orättvist att de ska lida för det ekonomiskt när vi inte kan ändra på det. Jag tycker generellt att en bra start vore att män (som grupp) tog ett större ansvar för barn och hushåll än de gör. De är ju också föräldrar och en del av hushållet. Och det skulle underlätta för de kvinnor som också vill klättra på karriärstegen eller bara trivs lika bra med att jobba som män. Eller kanske någon form av ekonomisk kompensation?

      Förstår inte vad du menar med matriarkat. Och jag skulle inte kalla patriarkatet en ond kraft. Jag ser det inte som en separat entitet med en egen vilja. Absolut missgynnas män i samhället pga att de är män, men jag ser det som ett resultat av patriarkala strukturer. Finns inget som säger att man kommer ha ett soft liv bara för att man är man och ett skitliv bara för att man är kvinna.

Kommentera

Din e-postadress kommer inte att publiceras.

*