Kategori: Feminism (sida 1 av 3)

Nu faller det manliga geniet

Mäktiga män inom kultur- och mediesfären har fallit tungt de senaste dagarna. Hashtagen #metoo verkar äntligen ha fått ”den breda massan” att förstå det som en bred massa länge har påpekat – att övergrepp och trakasserier mot kvinnor är ett systematiskt, utbrett och djupgående problem som bara blir ännu större av tysthetskultur, skam- och skuldbeläggande av offer och ”men han är ju en snäll kille/väldigt bra på sitt jobb/viktig för vår verksamhet”-mentalitet. TV4 har blundat för rapporter om trakasserier och övergrepp från en folkkär programledare. Hollywood har prisat kvinnomisshandlare och våldtäktsmän och hållit dem om ryggen som manliga genier. Men nu verkar svinigt beteende äntligen få verkliga, kännbara konsekvenser för svinen.

Jag har två funderingar kring #metoo-kampanjen och dess efterverkningar. Den första handlar om vilka konsekvenser anklagelser och bevisade övergrepp även i fortsättningen kommer få för män på maktpositioner inom olika områden. Det ramaskri som fallen Weinstein och Timell orsakat leder ju oundvikligen fram till frågan om hur vi ska hantera alla andra män som begått övergrepp, våldtagit och misshandlat kvinnor. Casey Affleck, Roman Polanski, Woody Allen – kommer alla de Hollywoodmän som bevisligen är svin att falla lika tungt?

Fortsätt läsa

Vad kan män göra för feminismen?

Jag har viss förståelse för att cisheterosnubbar kan känna sig vilsna när det kommer till feminism. Det är en grupp med privilegier, som premieras i vårt patriarkala samhälle, som sitter på den kulturella, sociala, politiska och ekonomiska makten. Därför handlar många av de frågor som lyfts i feminismen om problem män som grupp inte upplever, och problem som män som grupp utsätter andra grupper för (exempelvis den just nu väldigt hett debatterade frågan om sexualiserat våld). Jag kan förstå att en del män i ljuset av detta känner att feminism och jämställdhet visserligen är bra, men att de inte riktigt vet hur de ska kunna bidra.

Det är ett sorgligt missförstånd om en tror att feminism bara är en ”kvinnofråga”. Som många har börjat påtala lider många män under en destruktiv mansroll, som hindrar dem från att söka hjälp när de mår dåligt, från att ha nära och djupa relationer till andra, och från att uttrycka sina känslor med hela det spektrum vi människor har tillgång till. Män har otroligt mycket att vinna på att den destruktiva, hegemoniska, normerande maskuliniteten luckras upp, och det kommer också att hjälpa kampen för ett mer jämlikt samhälle.

Jag känner att många killkompisar och manliga bekanta har en längtan att få uttrycka känslor och få dela med sig på ett sätt som kanske krockar med deras bild av hur en man ska vara. Och jag vet att det finns många som känner att de helt saknar språket för att samtala kring den här typen av frågor. Så många mår så dåligt, av något som vi helt hittat på själva.Max Karlsson

Så vad kan en cisheterodude göra? Här vill jag lämna ordet till en man, Max Karlsson, som i en debattartikel i Metro visar precis vad jag tycker att alla män (ja, ALLA män) kan ta tag i – och det helst idag.

Tempting Thursday Tandoori Taco feat. Oumph!

Efter 13 olika kryddor, invigning av ny mortel och kryddkvarn från IKEA samt ont i armen har jag nu hemgjord tandoori masala (efter recept från Richa Hingle). Den luktar underbart – lite citrus från korianderfrön, lite kanel, lite lakrits från fänkålsfrön och bockhornsklöver, lite spiskummin… Mmmm.

Tandoori-kryddblandningen kom till användning direkt eftersom det var taco-torsdag igår. Med det inte sagt att en inte kan äta tacos alla dagar i veckan – tacos är något jag aldrig blir less på. Men, som Anders sa: ”Man kan ju bli sugen på det här också”. Och med ”det här” menar han gårdagens indisk-inspirerade Tempting Tandoori Taco med tandoori-kryddad Oumph!, raita, lime, mynta, mandel, grönsaker och mango chutney i chapatibröd. Den här gången köpte vi färdiga chapatibröd (som vi hittade i tacohyllan på Hemköp, why?) och färdig mango chutney, men båda sakerna står på min att laga-lista över semesterns matprojekt.

Idag är min sista jobbdag innan två veckors semester och det känns hur skönt som helst. I helgen har vi besök från Dalarna, så det blir en riktig rivstart på ledigheten. Nu ska bara vädret komma ikapp också.

En lyckad dag i köket

När jag kom till Stockholm i slutet av mars fick jag en kokbok i födelsedagspresent av Anders. Den är skriven av Richa Hingle, en bloggare och kokboksförfattare från Indien som nu bor i USA, och har massor av indiska recept av varierande svårighetsgrad. Både jag och Anders är förtjusta i indisk mat, och jag har längtat efter att laga något ur boken. Problemet har varit den långa listan av olika kryddor som krävs – jag har inte kunnat hitta dem i vanliga butiker och då har jag heller inte velat laga maten. Men för ett par veckor sedan blev jag visad till en fantastisk liten butik på Söder, Lanka Te- och Kryddimport, av min brors flickvän. Jag åkte tillbaka med en lång inköpslista, och idag var det äntligen dags att prova några indiska recept.

Riset är tillagat med hel spiskummin, ärtor och rödlök, och aubergine”grytan” innehåller även tomat, lök, en pasta av ingefära, vitlök och grön chili, samt kalonjifrön, hel spiskummin, torkat mangopulver, cayennepeppar och gurkmeja. Till det åt vi vanlig grönsallad och mango chutney. Fett nice! En av mina semesterplaner är att laga massor av ny och spännande mat, och mitt första försök lovar gott inför framtiden.

Ett fall framåt, men DC har långt kvar

Jag har alltid gillat superhjältefilmer. Jag har fina minnen av att se den ursprungliga X-Men-trilogin med min bästa kompis när jag var yngre och superhjältefilmer är en av få saker som faktiskt får mig att vilja gå på bio. Superhjältefilmsutbudet har verkligen exploderat de senaste åren och av DC och Marvel, som äger de mest kända superhjältarna, har Marvel varit nästan löjligt överlägsna med flest och bäst filmer. DC är på väg att lansera Justice League, motsvarigheten till Marvels Avengers, och en av medlemmarna är amazonen Diana – även känd som Wonder Woman. I helgen hade Wonder Woman-filmen svensk premiär, så jag och min lika peppade partner drog iväg för att se den.

Fortsätt läsa

Foodhack: dagjästa bröd

Om jag var tvungen att välja en enda sak att äta för resten av livet skulle jag nog välja bröd. Bröd är awesome. Jag är väldigt förtjust i surdegsbröd, men vår kyl är (utan att överdriva) knappt stor nog för enlitersförpackningar med havremjölk vilket gör det svårt att husera surisar. Men jag låter mig inte nedslås!

Ett välkänt foodhack som härmar surdegandet är att jäsa brödet i kylen under lång tid. Nattjästa bröd är ett toppenbra sätt att få nybakt bröd till frukosten. Det förutsätter dock att man har lite tid på morgonen för att fixa med utbakning och gräddning. Därför vill jag slå ett slag för att ”dagjäsa” brödet istället, alltså blanda ihop degen på morgonen och baka ut när en kommer hem från jobbet. Fett nice om en vill lyxa till en vanlig onsdag med nybakt bröd till middagen eller kvällsfikat. Jag hittade ett jättebra recept här, som jag tänker ha som utgångspunkt och experimentera med framöver.

Långjäst bröd med aprikoser och valnötter

10 små bröd

  • Rör ut 15 g färsk jäst i 4 dl kallt vatten.
  • Blanda i ca 9 dl rågsikt, 1 msk agavesirap och 1,5 tsk salt och knåda ihop.
  • Skär typ 10 st torkade aprikoser (jag köper ekologiska som är mörkbruna istället för gula – jag tycker det är godare) i små bitar, och hacka ungefär 1,5 dl valnötter. Blanda i så att det fördelas jämnt i degen.
  • Täck bunken med plastfolie och ställ i kylen över natten eller dagen – antar att det avser ungefär 8 timmar, men det skadar inte om det blir lite längre än så.
  • Ta upp degen ur bunken och dra/tryck ut den till en rektangel som är typ 40×10 cm. Vik den dubbel på längden, så att den alltså blir typ 40×5 cm. Pensla med vatten och strö över lite mjöl så det blir sådär bildskönt, och låt vila 20-30 minuter (ungefär så lång tid som det tar för ugnen att bli varm).
  • Sätt ugnen på 275 grader och låt plåten stå inne i ugnen från första början så att den blir varm. Dela degen i 10 bitar och lägg dem på den varma plåten (ev med bakplåtspapper). Grädda i 12-15 minuter tills bröden har fin färg.

Ät och njut!

Internationella kvinnodagen

I Sverige slår vi oss ibland för bröstet, och ryggdunkas utomlands, för att vi har gjort så mycket för jämställdheten. Det har vi. Och jag förstår att exempelvis betald föräldraledighet och pappamånader kan verka som ett feministiskt paradis i jämförelse. Men jämställdhet är ett sådant område där det inte räcker att vara bättre än alla andra om man fortfarande inte är tillräckligt bra. Vi kan inte nöja oss bara för att det hade kunnat vara värre.

Att vi inte är jämställda i Sverige idag är ingen åsikt utan en fråga om fakta. Tittar man på statistik, t.ex. SCB:s Lathund om jämställdhet 2016, så ser man att det fortfarande finns många områden där vi kan göra mer för kvinnors villkor: uttag av föräldraledighet, anställningsvillkor, våldsutsatthet (fysiskt och sexuellt), obetalt hemarbete. Fakta säger att Sverige inte är jämställt – sedan kan man naturligtvis ha åsikten att vi inte behöver göra något åt det, eller att vi inte kan göra något åt det. Men på internationella kvinnodagen, ännu mer än andra dagar, visar vi hur många vi är som vägrar gå med på det.

Fem kvinnofrågor i Sverige jag tänker mycket på just nu:

  • Fri abort. Aborträtten attackeras i många länder, och det finns krafter som vill väcka liv i diskussionen även i Sverige. Vi har fri abort fram till slutet av vecka 18 – jag ser ingen anledning att rucka på det. Ytterst handlar aborträtt om rätten till sin egen kropp, och rätten att själv få styra över sitt liv.
  • Mäns våld mot kvinnor. Här kan det vara på sin plats att påpeka att mäns våld mot kvinnor inte bara är en kvinnofråga – det är ju inte så att kvinnor har någon möjlighet att påverka att män utsätter dem för våld utan det är helt och hållet männens ansvar. Men mäns våld begränsar kvinnors livsutrymme och mäns våld är den yttersta garanten för upprätthållande av patriarkatet – vi måste fortsätta diskutera och synliggöra det för att medvetandegöra män och stötta kvinnor.
  • Den ekonomiska ojämlikheten. Kvinnodominerade yrken är generellt sämre betalda än mansdominerade, kvinnor jobbar deltid i mycket högre utsträckning än män, kvinnor tar ut större del av föräldraledigheten vilket påverkar löneutvecklingen, kvinnor vabbar mer och kvinnor får i slutändan också lägre pensioner. Det här är centrala frågor för att kvinnor ska kunna vara självständiga och drabbar arbetarklassens kvinnor hårdast.
  • Transkvinnors rättigheter. Bilden av Kvinnan är för snäv – vi måste bli bättre på att alltid inkludera transkvinnor och feminina icke-binära transpersoner. Transkompetensen måste bli bättre i alla delar av samhället, attityder måste förändras och när transpersoner söker vård ska den vara lättillgänglig, jämlik och effektiv.
  • Värderingen av femininitet. Vi ser feminint kodade egenskaper, yrken och hobbies som sämre, vilket drabbar både män och kvinnor. Det har också, i ett historiskt perspektiv, gjort att kvinnor (trots ett enormt motstånd och många bakslag) kunnat ta sig in på manliga arenor i t.ex. yrkeslivet medan män inte i samma utsträckning tagit sin ansvar på feminint kodade arenor som familjeliv och hemarbete. Det har gjort att kvinnor i Sverige nu förväntas förvärvsarbeta men även ha huvudansvaret för hem och barn, vilket i förlängningen ofta leder till ekonomisk ojämlikhet (se ovan).

Så visst, låt oss hylla alla fantastiska kvinnor idag och låt oss vara glada över allt de har åstadkommit. Men framför allt – låt oss inte glömma att vi har en lång väg kvar till riktig jämställdhet.

Jag är trött på den enträgne drömprinsen

Lagom till Alla hjärtans dag publicerar SVT den här artikeln om hur romantiska komedier kan framkalla skadliga idéer om kärlek. De intervjuar en filmforskare som bland annat pekar på att romcoms befäster heteronormativitet och att idéer om ”den enda rätta” och ”ödet” kan ge en falsk bild av hur mänskliga relationer fungerar.

”Det är alltid ett propert slut och du får inte se den verkliga relationen, det som händer efteråt.”Anna Backman Rogers, universitetslektor i filmvetenskap vid Göteborgs universitet

Artikeln fick mig att tänka på en av de troper i populärkultur (och kanske i synnerhet romcom) som jag tycker mest illa om: den där en man blir avvisad av en kvinna och sedan försöker ”övertala” henne att de trots allt hör ihop. Jag är så fruktansvärt trött på hur man gång på gång ser hur män belönas för gränsöverskridande beteende och hur en kvinnas nej alltid verkar vara förhandlingsbart – för i slutändan inser hon ju alltid att hon faktiskt älskar honom! Vilken tur att han inte gav upp, trots att hon sa att hon inte var intresserad ETT FLERTAL gånger!

Det här stör mig av två anledningar. Dels att det ses som romantiskt att en man inte accepterar kvinnans nej – det är gulligt att han fortsätter kämpa på trots att han inte har någon chans. Alla älskar en underdog, liksom. Och dels det faktum att han till slut ”vinner” kvinnans hjärta – som att man på något sätt förtjänar kärlek bara man anstränger sig tillräckligt mycket. Att kvinnan nästan är skyldig att älska honom bara för att han har ansträngt sig så hårt för att visa att han älskar henne – trots att hon aldrig bett om det, utan faktiskt bett om att slippa det.

Konstaterande: det är inte gulligt eller romantiskt att inte lämna en kvinna (eller annan person) ifred när hon ber om det, det är svinigt. Och bara för att män köper drinkar, blommor, skickar gulliga sms eller ger komplimanger så har de inte rätt till kvinnors tid, känslor, uppmärksamhet eller kroppar. Nej, jag älskar inte en underdog i romantiska komedier. Och jag kan bara instämma i följande citat:

”Girls are not machines that you put kindness coins into until
sex falls out.”Porphyria R’lyeh

Årets julkalender

Det är många år sedan jag följde julkalendern regelbundet. Redan vid Ronny och Julia (2000) hade jag börjat slira – blott 9 år gammal. Kanske var det för att de julkalendrar jag växte upp med (Pelle Svanslös, Jul i Kapernaum och framför allt Mysteriet på Greveholm) helt enkelt var bättre, eller för att det är vid den åldern de flesta slutar titta. Många julkalendrar har jag sett ett par avsnitt av – om den verkat lovande på förhand – men jag har inte fastnat för någon. Tills det blev dags för Mysteriet på Greveholm – Grevens återkomst.

greveholm2

Jag kan ärligt säga att jag verkligen gillade uppföljaren till den i mitt tycke BÄSTA JULKALENDERN EVER (med Sunes jul som god tvåa, men den följde jag aldrig själv). De två efterföljande julkalendrarna noterade jag knappt, men Tusen år till julafton följde jag slaviskt. Jag älskar Historieätarna, och med gästspelare som Olof Wretling och Kakan Hermansson kunde det knappast misslyckas.

Men så blev det då dags att spana in årets julkalender, Selmas saga. Efter två avsnitt tycker jag att den verkar väldigt lovande. Stämningen är väldigt julmystisk och lagom steampunk, vilket är en skön kontrast mot Tusen år till julafton som väl var allt förutom just julmystisk och steampunk. Plotten med sökandet efter jultomtens rike, och hintandet om jultomten som ett mytologiskt väsen snarare än ”en gubbe som delar ut paket”, känns faktiskt ganska nice. Jag håller tummarna för ännu fler magiska inslag och spännande mackapärer.

Jag är själv förvånad över hur mycket jag känner att jag verkligen vill ha en saga att förlora mig i en stund. Kanske är det lite för att jag inte riktigt har hunnit få någon julstämning än, men förmodligen för att jag är ganska trött på att höra om hur läget i världen blir värre och värre. Då känns det väldigt befriande att istället ägna sig åt att leta efter jultomten.

selmas-saga

[PGO, dag 6-10] Ljusglimtar

Jag har haft stora problem med appen de senaste dagarna – så fort jag har försökt fånga en Pokémon har appen fryst och sedan har det inte gått att logga in igen. Tre planerade Pokémon-turer har behövt ställas in och följaktligen har jag heller inte varit särskilt produktiv den senaste tiden. Men idag fungerade allt mycket bättre, och jag är back in the game (så att säga) igen.

IMG_5635

Jag och min syster gjorde en kombinerad sola- samt fånga Pokémon-tur idag och drog till universitetsområdet, där det finns en hel del Pokéstops. Vänliga själar hade satt upp Lure Modules på flera stycken, så medan vi försökte bättre på solbrännan kunde vi också passa på att håva in items och fånga massor av Pokémon.

Dagens häftigaste Pokémon blev tyvärr också dagens största besvikelse – en Machamp (yay!!!) med en Combat Power på ynka 107 (nay!!!). Jag fångade en Machop lite senare under dagen som hade bättre CP. Andra fångster värda att nämna är Fearow, Staryu och Nidoran. Har också testat på Lucky Egg för första gången och fick en hel del EXP. Jag har också börjat planera för hur jag bättre ska utnyttja det nästa gång.

IMG_5636

Allt som allt är det skönt att vara tillbaka i Pokémon Go igen, och jag ser fram emot att fånga lite roligare Pokémon framöver. Det har blivit lite för många Pidgeys de senaste dagarna…

Sammanfattning av dagen

Level: 13
Pokédex: Seen 45 / Caught 44
Starkaste Pokémon: Fortfarande Magmar med 466 Combat Power
Bästa fångsten: Machamp
Gym: Nope, men snart kan jag fånga lite starkare Pokémon som är värda att använda Power Ups på och DÅ JÄKLAR
Roligast: Börjar närma mig 50 Drowzee Candy – snart har jag Hypno!

Äldre inlägg