År: 2015 (sida 1 av 2)

[SPOILERS] Ett försök till reflektion kring Star Wars: The Force Awakens

Jag älskar Star Wars. Inte så att jag vet vad alla karaktärer i alla filmer heter, inte så att jag har följt Clone Wars-serierna eller spelat alla TV-spel. Egentligen är jag nog inget vidare bra fan när jag tänker efter. Jag äger förkrossande få föremål med Star Wars-anknytning (men jag jobbar på saken). Men alldeles oavsett detta så älskar jag Star Wars, och därför var premiären av den sjunde filmen i serien något som jag sett fram emot sedan… ja, sedan jag fick veta att den skulle komma. Och igår var det äntligen dags att dimpa ner i biostolen och låta sig svepas med i nästa kapitel i sagan.

För dig som inte vill läsa spoilers kan jag redan nu säga att jag älskade den här filmen, och om du har någon som helst form av varm känsla inför Star Wars borde du se den. Och nu kan du sluta läsa.

[SPOILERS BELOW]
Fortsätt läsa

Årsdagen av Kristallnatten

Natten mellan 9:e och 10:e november 1938 har sedermera kommit att bli känd som Kristallnatten efter de händelser som utspelade sig i Tyskland och Österrike just denna natt. Över 250 synagogor brändes ner, drygt 400 judar mördades eller tvingades ta livet av sig, och över 7500 butiker ägda av judar vandaliserades. Kristallnatten – den kallades så på grund av allt krossat glas från skyltfönstren i de 7500 butikerna som låg på gatorna nästa dag. Kristallnatten var kulmen på en dryg vecka av förföljelser och våld mot den judiska befolkningen, Novemberpogromerna.

De som deltog i Novemberprogromerna (inte bara SA och Hitlerjugend utan även civila) vaknade naturligtvis inte bara upp en morgon och bestämde sig för att gå ut och mörda människor. Novemberpogromerna föregicks av många års systematiskt förtryck av den judiska befolkningen. Inskränkningar av judars rättigheter började redan 1933, strax efter att Hitler kom till makten. 1935 instiftades Nürnberg-lagarna, som även i juridiskt avseende gjorde judarna till andra klassens medborgare. Och vi har alla sett teckningarna som publicerades. Våldet kom inte från ingenstans.

Det krävs inget geni för att se parallellerna till det som händer i Sverige idag. Terrordåd mot, och systematisk förföljelse av, inte bara judar utan även muslimer, romer, afrosvenskar och de flyktingar som kommer hit. Att en man går in på en skola i Trollhättan och mördar två personer, och att flyktingboenden brinner runtom i landet – det kommer inte från ingenstans. I Nazityskland var pogromerna statligt sanktionerade och uppmuntrade, men idag är våldet uppmuntrat och sanktionerat av högerextrema grupper. Det handlar inte om ensamma galningar – det handlar om en hel rörelse där alla som deltar i hetsandet och hatretoriken har en del i de våldsdåd som de till slut utmynnar i.

I Nazityskland kallades Förintelsen för ”den slutgiltiga lösningen”, och i förlängningen tror jag att rasism och nazism aldrig kan leda till något annat än våld och död. Det handlar om en avhumanisering av vissa grupper som gör det möjligt eller kanske till och med önskvärt att få bort dem, på vilket sätt som helst. Vi har sett en retorik bland grupper i Sverige där alla som uppfattas som avvikande bara ska skickas iväg härifrån, men fram till 1939 var det också avsikten med den judiska befolkningen i Nazityskland. Och i kommentarsfälten idag ser vi inte bara förskräckelse och fördömanden när flyktingboenden brinner, utan även uppmuntran och hejarop.

Det är förjävligt, faktiskt. Vi får inte sluta kämpa emot.

Bäckaskogskvinnan, eller Den omöjliga jagande modern

Skärmavbild 2015-10-24 kl. 09.55.59

Jag stötte på denna kuriosa om den så kallade Bäckaskogskvinnan på Facebook för ett tag sedan. Det illustrerar verkligen hur svårt det kan vara att separera våra tolkningar av olika företeelser från vår egen historiska, sociala och kulturella kontext. Och att det kan bli väldigt fel när vi inte är medvetna om att vi gör det. Vi har tolknings- och referensramar som är färgade av de normer och strukturer som finns i det samhälle vi lever i, och även om vi aldrig kan frigöra oss helt från dem underlättar det om vi är medvetna om att de finns. För kan vi verkligen vara säkra på att det var otänkbart för människor som levde för över 8000 år sedan att kvinnor kunde jaga? Kan vi verkligen vara säkra på att deras kultur/er styrdes av lika starka och likadana normer kring kön som vår?

Ett annat exempel är hur teorin att en del grottmålningar i Sydeuropa målats av kvinnor framställs som en nyhet, något anmärkningsvärt. För om en bara genom att studera handavtrycken och jämföra med nutida människors händer kan hitta avtryck som är mer lika kvinnors än mäns, vad är det då som har fått oss att tidigare anta att alla målare var män?

Nu är jag ingen historiker, och det kan absolut finnas väl underbyggda teorier och bevis för att samhällen och kulturer under stenåldern hade ungefär samma värderingar och könsarbetsdelning som vi har idag. Och förmodligen är dagens historiker väl medvetna om faran med att överföra eller läsa in nutida värderingar i historiska fynd (eller jag hoppas det i alla fall). Men uppenbarligen blir det fel ibland. Och att läsa in nutida värderingar i historiska fynd för att sedan ta dessa fynd som ”bevis” för att de nutida värderingarna eller normerna är ”normala” eller ”naturliga” är en typ av cirkelresonemang som är väldigt olyckligt.

”My coach said I run like a girl. And I said if he ran
a little faster he could too.”Mia Hamm, fotbollsspelare

Filmtips: Cowspiracy – The Sustainability Secret (2014)

Finns det något som passar bättre en dag när en är sjuk och hemma från jobbet än att se dokumentärfilmer? Idag tog jag mig äntligen an Cowspiracy – The Sustainability Secret från 2014, en film som handlar om djurindustrins miljöpåverkan och som jag ofta har stött på i olika vegan-sammanhang. Det var en väldigt bra film, visserligen ibland med en något konspiratorisk framtoning, men faktaspäckad och intelligent utan att bli för svår. Extra intressant var hur filmen visade att de stora miljöorganisationerna knappt berör djurindustrin i sitt arbete, utan lägger allt krut på t.ex. palmolja och fossila bränslen trots att djuridustrin står för en ännu större miljöförstöring. Varför är det så?

En annan intressant aspekt var hur filmen diskuterade inte bara kött som ett stort miljöproblem, utan även mjölk och ägg och annat som kommer från djur. Det största och viktigaste steget är att utesluta köttet ur kosten, men filmen visar även att det finns en betydande skillnad mellan att äta lakto-ovo-vegetariskt och att äta helt växtbaserat i vilken påverkan kosten har på miljön. Det fanns också en riktigt intressant (läs: skrämmande) del om utfiskning och hur situationen ser ut i världshaven – en del av miljöfrågan inom vilken åtminstone jag inte känner mig särskilt påläst.

Jag är redan vegan, av många olika anledningar, och det är därför lätt att frälsa mig med en sådan här film. Men när filmmakaren visar hur allt han gör för att leva mer klimatneutralt ändå inte täcker upp för en enda hamburgare tror jag nog att även många allätare kommer få en tankeställare. Rekommenderas varmt!

Videotips: Feminist Frequency – ”Women as Reward”

Hur porträtteras kvinnor i TV-spel, och varför? Vad får det för konsekvenser för hur vi ser på kön i ett större perspektiv? Att svara på de här frågorna är målet med en föreläsningsserie i videoformat som heter Tropes vs Women in Video Games, av och med Anita Sarkeesian. Just den här videon är den senast släppta, och behandlar hur kvinnor, kvinnors kroppar och kvinnors sexualitet fungerar som pris eller motivation i TV-spel. I flera spel kan exempelvis sex med en kvinnlig karaktär fungera som belöning för ett utfört uppdrag, eller så kan bilder på lättklädda eller nakna kvinnor vara samlingsobjekt i spelet. Jag tycker inte att en behöver vara en gamer för att kunna uppskatta den här videon, men det blir säkert kul (och extra effektivt) om en känner igen och själv har spelat spelen som tas upp.

Anita Sarkeesian och hennes plattform Feminist Frequency nådde kännedom hos en bredare allmänhet i och med #gamergate, där hon var en av de kvinnor som fick allra mest skit. Jag fick dock upp ögonen för henne långt innan dess (skryt!) eftersom hon är intressant och sjukt smart. Förutom Tropes vs Women in Video Games har hon en mängd andra videor om stereotyper som drabbar kvinnor i populärkultur, och ett TEDxWomen-talk om näthat. Jag rekommenderar verkligen att gå in på FemFreq’s hemsida och botanisera – Anita Sarkeesian kan konsten att visa på det absurda i framställningar av kvinnor utan att börja raljera över hur absurt det är. På så vis fungerar hennes videor oavsett om du är inbiten feminist eller total nybörjare, och hon är oerhört pedagogisk och tar tydliga exempel från både förr och nu.

”Sexy Chucky”, eller En tripp till Halloween-kostymernas fantastiska värld

I förra inlägget skrev jag lite kort om begreppet sexualized out of context, som innebär att (framför allt) kvinnor görs sexiga på bekostnad av all rim och reson, av ingen annan anledning än att vara just sexiga. Det är ett begrepp som är betydligt enklare att illustrera med bilder än att förklara med ord, så jag tänkte ge er ett exempel – Halloween-kostymer. Jag satt och slösurfade efter läskiga Halloween-kostymer för att se vad som finns och i vilken prisklass de ligger, och jag hittade detta:

Skärmavbild 2015-08-30 kl. 21.06.04

Det är alltså en kostym för kvinnor som ska efterlikna den onda dockan Chucky, och jag tycker att det är hysteriskt roligt att de till och med specificerar i beskrivningen att det är en ”sexy” Chucky-kostym. Extra kul blir det när Chucky-kostymen som finns i avdelningen för Men’s Costumes ser ut så här:

Skärmavbild 2015-08-30 kl. 21.07.28

Den manliga versionen av kostymen är betydligt mer trogen originalet – eller ja, den kvinnliga versionen är egentligen inte tänkt att vara särskilt lik originalet utan ska främst vara sexig. Det är naturligtvis inte förbjudet för kvinnor att välja den icke-sexualiserade kostymen, och det är inget fel med att vilja vara sexig, men poängen är att en uppenbart osexig karaktär som Chucky blir utgångspunkt för sexigheten. Det finns inget behov och ingen anledning att göra en sexig version av den här karaktären, och den sexiga versionen har ingen koppling till originalförlagan, men det görs ändå – och detta är sexualized out of context. Sexualisering av ingen annan anledning än att sexualisera.

Bloggtips: Escher Girls

En av mina favoritgrejer på internet är en tumblr som heter Escher Girls, som jag följt med stort intresse under flera år. Den har lagt en stor och viktig del av grunden till hur jag betraktar och analyserar kvinnor i populärkultur, även i jämförelse med fyra och ett halvt års universitetsstudier. Det allra viktigaste är för mig begreppet sexualized out of context, när kvinnor sexualiseras på ett sätt som är opraktiskt och orimligt i situationen, av ingen annan anledning än att vara just sexiga. Det kan till exempel vara stilettklackar på soldater, ”rustningar” i form av bikinis eller med boob plate armor, det vill säga när rustningen är formad till bröst (inte bara onödigt utan även direkt livsfarligt).

Escher Girls är en samling bilder på kvinnliga karaktärer i (animerade) serier och spel som på olika sätt framställs eller skapas i konstiga former. Fokus ligger framför allt på anatomi och kläder, men även på poser och beteenden som är orimliga i sin kontext. Escher Girls erbjuder även fakta och guider till korrekt anatomi, re-draws (där läsare bidrar med nya, bättre versioner av bilder) samt fyndiga kommentarer till olika bisarra företeelser i hur kvinnorna framställs. Underbar, rolig och med HÖGT bildningsvärde – Escher Girls rekommenderas.

Videotips: Clara Henry – ”Summer/Autumn Menswear 2015”

Jag blev tipsad om den här videon av en kompis, och trots att jag följer Youtube-coolingen Clara Henry på Twitter har jag faktiskt inte sett en enda av hennes videor. Fram tills nu, det vill säga. Jag gillar den här videon av flera anledningar, men den är onekligen provokativ och kan även vara problematisk ur ett feministiskt perspektiv.

Jag förstår att synen på mens kan verka som ett riktigt lyxproblem att ägna sig åt, och jag är fullt medveten om att hela grejen med mens lätt blir cisnormativ (”alla med mens är kvinnor och alla kvinnor har mens”). Det är viktigt att hålla det i minnet när en diskuterar synen på mens för att diskussionen inte ska bli kontraproduktiv, men jag tycker att diskussionen måste föras. Den feministiska kampen måste föras överallt, samtidigt, och att bryta ner de normer som reglerar kroppar och synen på kroppar är en väldigt viktig del i den kampen. Mens är tabu och något fruktansvärt äckligt i vårt samhälle – så äckligt och otänkbart att det i reklam för mensskydd (!) måste gestaltas av någon random blå vätska (?!) för att inte råka likna mens.

Vi behöver avdramatisera synen på mens och börja se det som vad det faktiskt är: en helt naturlig del av många kroppars biologiska funktion. Inte som något äckligt, konstigt och pinsamt. På samma sätt behöver vi bryta ner föreställningen om att mens är något som bara kvinnor kan ha och som alla kvinnor måste ha. Jag tycker absolut att mens är en feministisk och politisk fråga, och därför är jag glad att någon lyfter den.

Boktips: ”Lean in” av Sheryl Sandberg

leanin

En födelsedag (eller var det en jul?) för inte alltför länge sedan fick jag en bok av min pappa som hette ”Lean In”. Den var skriven av en kvinna jag aldrig hört talas om, Sheryl Sandberg, som tydligen var någon slags chef på Facebook och även hade varit det på Google under flera år. Som jag förstod texten på baksidan handlade boken om hur en som kvinna kan bli mer framgångsrik i arbetslivet. ”Lol”, tänkte jag, ”en priviligerad kvinna som pratar om hur kvinnor måste ta för sig mer på arbetsplatsen och bli bättre på att löneförhandla?” – jag var inte såld.

Boken hamnade i högen av böcker-jag-ska-läsa-när-jag-inte-har-så-mycket-kurslitteratur, och där förblev den tills jag nyligen hade ett gäng lugna dagar på mitt sommarjobb och ville fördriva tiden. Utan större förväntningar tog jag mig an den, och döm av min förvåning när jag redan efter ett par sidor insåg att det inte bara var en bra bok, utan att författaren själv definierade den som ”ett feministiskt manifest”. Jag sträckläste boken under den arbetsdagen (ja, det var väldigt lite att göra på jobbet), och det är framför allt tre saker som jag tar med mig och som gör att jag vill rekommendera den varmt till alla jag känner.

Fortsätt läsa

Äldre inlägg