Linkin Park är ett band som väl knappast någonsin har varit sådär riktigt coolt, frontfigurer som de varit (är?) för den mycket bespottade genren ”nu-metal”. Men för en 11-årig Johanna var de den första riktigt stora förälskelsen, och även om min musiksmak kom att utvecklas till att snarare favorisera pop så har Linkin Park alltid haft en särskild plats i mitt hjärta. Deras två första album, Hybrid Theory och Meteora, var två solida och helt ärligt ganska likadana skivor – de hade hittat sin grej och körde stenhårt på den (och jag älskade dem för det). Därefter har de, om man räknar bort live-skivor, remix-skivor och collaborations, fortsatt med Minutes to Midnight, A Thousand Suns och Living Things. Tre album som har sina starka och svaga punkter, som är delvis ett uppbrott från den formel som tidigare varit så framgångsrik men ändå har tillräckligt mycket igenkänningsfaktor för att inte skrämma bort ett dedikerat fan. Så långt allt väl.

Men 2014 hände något som fick mig att nästan tappa hoppet. Då släpptes The Hunting Party, ett album med otroligt bra titel, snyggt artwork och förfärliga låtar. Jag gav det en genomlyssning och sedan orkade jag inte mer. Jag har försökt komma tillbaka och ge skivan en ny chans, flera gånger, men det är något med den som gör att jag verkligen inte tål den. Därför var det med skräckblandad förtjusning jag klickade igång singeln de släppte förra veckan – ”Heavy”, featuring Kiiara. Holy mother of God. Så. Bra. Låt. Älskar den. 19/5 kommer nya plattan One More Light. Och ja, ordet du söker är ”ÄNTLIGEN”.