Månad: maj 2018

Böckerna jag ska läsa i sommar

Den här veckan har jag köpt ett par glasögon som jag hädanefter ska använda istället för kontaktlinser. Jag känner mig väldigt nöjd och tycker att jag passar väldigt bra i dem, så mitt största problem hittills är att jag snubblar i trappor för att jag inte ser var trappstegen slutar.

Den största fördelen med att ha glasögon är att jag kan läsa böcker i sängen igen. Jag läste precis klart Fatima Bremmers biografi om Ester Blenda Nordström, Ett jävla solsken, och jag känner mig väldigt inspirerad. Nu ska jag ta tag i en redan påbörjad bok, Vetenskapens bortglömde hjälte: Alexander von Humboldts äventyr av Andrea Wulf. Jag fick den av pappa, och den passar mig perfekt (som de flesta böcker jag får av pappa) eftersom jag är väldigt intresserad av vetenskap och vetenskapshistoria. Så med mina nyvunna läsmöjligheter och den annalkande semestern i åtanke (nåja, det är fortfarande 1 1/2 månad bort…) tänkte jag sätta ihop en lista över resten av böckerna som jag tänkte läsa i sommar.

Facklitteratur

  • Sapiens (Yuval Noah Harari)
  • Det här förändrar allt: Kapitalismen kontra klimatet (Naomi Klein)
  • Så gör jag (Bodil Malmsten)

Skönlitteratur

  • Kartago (Joyce Carol Oates)
  • Swing Time (Zadie Smith)
  • The Sudden Appearance of Hope (Claire North)
  • The Alchemist (Paulo Coelho)

Lite bilder

Jag fotograferar ibland, och ibland lånar jag också ut min kamera. Här är några bilder från senaste tiden.

The Incel Rebellion, eller Män som hatar kvinnor

Den 23 april körde en man en skåpbil längs Yonge Street i Toronto, Kanada, och dödade 10 personer och skadade ytterligare 16. I ett Facebook-inlägg kort innan dådet skrev han att ”[…] the incel rebellion has already begun!”. Incel står för involuntary celibates, män i ”ofrivilligt celibat”, som upplever att de förtjänar sex och romantiska relationer men att kvinnor avvisar dem och nekar dem detta. Resultatet blir en grupp män som känner ett starkt hat mot kvinnor, och som lägger skulden för sin situation både på individuella kvinnor och på feminismen och den bredare kvinnorörelsen.
 
Det dyker upp en massa tankar i mitt huvud när jag läser om den här händelsen och om incels:

  • Hatet och frustrationen kommer från en verklig känsla hos de här männen av att vara förlorare och bli orättvist behandlade av samhället och av kvinnor.
  • Vi kan inte avfärda dem som ”vita kränkta män” eller misslyckade och socialt missanpassade personer. De är farliga. Kvinnohat dödar.
  • Den otroligt starka kopplingen mellan manlig (hetero)sexualitet, prestation, status och identiteten som man – hur sexuell frustration kan övergå i våld som den sista utvägen att återupprätta sin manlighet. Och resonemanget att våldet hade kunnat förhindras: ”sleeping with only two or three Toronto Tinder sluts would have been enough to stop his urge to kill”. Så det är helt plötsligt kvinnors fel att män dödar dem?
  • Den närbesläktade idén om att kvinnor genom sina kroppar och sin sexualitet besitter en makt över män.
  • Konflikten mellan värnandet av den hegemoniska maskuliniteten – det finns en tydlig bild av vad en man är och hur han ska vara – samtidigt som incels vänder sig mot så kallade ”alpha males”, män med hög status som enkelt attraherar kvinnor.
  • Hatet mot feminismen och kritiken mot att ”jämställdheten har gått för långt”.
  • Och slutligen, idén om att en man kan ”förtjäna” sex och romantik genom att vara ”en schysst kille” eller anstränga sig för att väcka kvinnans intresse. Den här föreställningen om gränsöverskridande som romantiskt är något av det giftigaste jag vet, därför den leder till att män lär sig att kvinnor är skyldiga dem tid, uppmärksamhet, att vara trevliga eller rentav ligga med dem. Mäns reaktion på att bli avvisade kan därför, som vi såg i Toronto-fallet, vara att bli våldsamma. Och det innebär att kvinnor naturligtvis blir rädda för att avvisa män och så vidare i all oändlighet.

Det förtjänar att upprepas: Girls are not machines that you put kindness coins into until sex falls out.