En födelsedag (eller var det en jul?) för inte alltför länge sedan fick jag en bok av min pappa som hette ”Lean In”. Den var skriven av en kvinna jag aldrig hört talas om, Sheryl Sandberg, som tydligen var någon slags chef på Facebook och även hade varit det på Google under flera år. Som jag förstod texten på baksidan handlade boken om hur en som kvinna kan bli mer framgångsrik i arbetslivet. ”Lol”, tänkte jag, ”en priviligerad kvinna som pratar om hur kvinnor måste ta för sig mer på arbetsplatsen och bli bättre på att löneförhandla?” – jag var inte såld.
Boken hamnade i högen av böcker-jag-ska-läsa-när-jag-inte-har-så-mycket-kurslitteratur, och där förblev den tills jag nyligen hade ett gäng lugna dagar på mitt sommarjobb och ville fördriva tiden. Utan större förväntningar tog jag mig an den, och döm av min förvåning när jag redan efter ett par sidor insåg att det inte bara var en bra bok, utan att författaren själv definierade den som ”ett feministiskt manifest”. Jag sträckläste boken under den arbetsdagen (ja, det var väldigt lite att göra på jobbet), och det är framför allt tre saker som jag tar med mig och som gör att jag vill rekommendera den varmt till alla jag känner.
Bra sak #1: självinsikten
Min initiala ovilja mot den här boken byggde alltså på ett antagande om att författaren inte skulle visa någon förståelse för de maktstrukturer som gör att människor har olika möjligheter och förutsättningar i livet. Jag hade helt fel. Sheryl Sandberg visar direkt, och genom hela boken, på stor självinsikt och stor förståelse för hur människor påverkas av faktorer som ålder, klass- och etnisk tillhörighet. Hon är ödmjuk inför de privilegier hon själv har, och påstår aldrig att varenda kvinna skulle kunna vara lika framgångsrik i arbetslivet som hon om de bara försökte tillräckligt mycket. Hon visar också på en underbar och befriande förståelse inför det faktum att alla kvinnor inte heller vill ha det liv och den karriär som hon har – och att det är okej.
Bra sak #2: igenkännandet
Genom boken varvar Sheryl Sandberg sina egna erfarenheter från arbetslivet med forskning, statistik och egna analyser. Det huvudsakliga målet är att försöka beskriva och bryta ner de barriärer som finns för kvinnor i arbetslivet – inte för att alla kvinnor borde eller måste yrkesarbeta, utan för att många kvinnor begränsas i arbetslivet av förväntningar och föreställningar kring kön. Jag känner mest igen mig i de olika inre, mentala hinder som Sandberg menar att hon själv och många andra kvinnor sätter upp för sig själva. Känslan av att vara en bluff, att en egentligen inte kan något och att alla snart kommer inse det. Att kvinnor bara söker ett jobb om de upplever att de uppfyller 100% av de önskade kvalifikationerna. Att inte vilja vara för ”på” och att vilja bli omtyckt. Det är en underbar känsla att någon sätter ord på saker jag känt och upplevt men aldrig placerat in i ett sådant sammanhang förut, även om insikten som följer – att jag själv ibland är min största fiende – inte alltid är så upplyftande.
Bra sak #3: den feministiska medvetenheten
Redan i inledningen slår Sheryl Sandberg fast att ”jo, okej då, lite av ett feministiskt manifest är det”, vilket var första steget mot att frälsa mig inför den här boken och dess budskap. Medveten om vilken sprängkraft och kontrovers som ibland kan omge den etiketten blir jag alltid glad när någon anammar den, men när någon tar sig an feminism på det här sättet sjunger mitt hjärta av glädje och stolthet. Förutom självreflexiviteten och förståelsen för kvinnors olika förutsättningar – ett måste för all feminism värd namnet – har Sheryl Sandberg ett helhetsperspektiv på ämnet hon skriver om som gör mig så himla glad. Fokus i boken är kvinnor i arbetslivet och deras karriärer, men Sheryl Sandberg plockar även in alla de andra aspekter som påverkar – familjebildning, uppfostran, kulturen. Det finns en förståelse för att det inte alltid bara handlar om att kvinnor måste förändra sig själva, utan att kulturella förväntningar ställer orimliga krav på kvinnor och att det krävs mycket av partners, arbetsplatser och skolor, av samhället som helhet, för att situationen ska förändras. På så vis drar hon slutsatsen att den här boken, och hela den här frågan, inte bara är för kvinnor utan för alla – för manliga partners, för chefer och för kolleger.
Sheryl Sandberg har också intressanta resonemang kring relationen mellan struktur och individ, och fastnar aldrig i att varken lämna det upp till individen att skapa sin egen framgång eller uppgivet konstatera att glastaket är för tjockt och hårt för att ta sig igenom. Men det är skönt att höra henne prata om kollektivet kvinnor. I USA, land of the free and home of the brave, förväntade jag mig inte att hitta en högt uppsatt chef som pratar om de här sakerna. Att hon med en underbar självklarhet berör den strukturella diskrimineringen av kvinnor i arbetslivet, den strukturella könsarbetsdelningen i heterosexuella relationer och de strukturella problemen med hur vi ser på kön, gör mig lycklig och fylld av hopp.
Avslutning
På det hela taget tycker jag att detta är en fantastisk bok. Delvis för att den verkligen överraskade mig (jag hade inga förväntningar alls när jag började läsa), men framför allt för att den faktiskt är genuint bra. Den är intressant och lättläst, och alla anekdoter och resonemang stöds med forskning och statistik. Jag har varit feminist, och läst om och tänkt på feminism, i drygt fem år men inser att jag ändå lärt mig massor. Så vare sig du är nybörjare eller rutinerad feminist, vare sig du är kvinna eller ej, vare sig du är chef eller ej – den här boken är givande, rolig och fantastiskt viktig.
Lämna ett svar