Johanna Nordström

Jag stötte på denna kuriosa om den så kallade Bäckaskogskvinnan på Facebook för ett tag sedan. Det illustrerar verkligen hur svårt det kan vara att separera våra tolkningar av olika företeelser från vår egen historiska, sociala och kulturella kontext. Och att det kan bli väldigt fel när vi inte är medvetna om att vi gör det. Vi har tolknings- och referensramar som är färgade av de normer och strukturer som finns i det samhälle vi lever i, och även om vi aldrig kan frigöra oss helt från dem underlättar det om vi är medvetna om att de finns. För kan vi verkligen vara säkra på att det var otänkbart för människor som levde för över 8000 år sedan att kvinnor kunde jaga? Kan vi verkligen vara säkra på att deras kultur/er styrdes av lika starka och likadana normer kring kön som vår?

Ett annat exempel är hur teorin att en del grottmålningar i Sydeuropa målats av kvinnor framställs som en nyhet, något anmärkningsvärt. För om en bara genom att studera handavtrycken och jämföra med nutida människors händer kan hitta avtryck som är mer lika kvinnors än mäns, vad är det då som har fått oss att tidigare anta att alla målare var män?

Nu är jag ingen historiker, och det kan absolut finnas väl underbyggda teorier och bevis för att samhällen och kulturer under stenåldern hade ungefär samma värderingar och könsarbetsdelning som vi har idag. Och förmodligen är dagens historiker väl medvetna om faran med att överföra eller läsa in nutida värderingar i historiska fynd (eller jag hoppas det i alla fall). Men uppenbarligen blir det fel ibland. Och att läsa in nutida värderingar i historiska fynd för att sedan ta dessa fynd som ”bevis” för att de nutida värderingarna eller normerna är ”normala” eller ”naturliga” är en typ av cirkelresonemang som är väldigt olyckligt.