Etikett: struktur

En stilla undran

DN hade en spännande ledare idag apropå löneskillnader mellan män och kvinnor. Även om en justerar för alla möjliga skillnader i typ av anställning, sysselsättningsgrad, utbildning etc så återstår fortfarande en skillnad på ungefär 4% (till mäns fördel) som inte går att förklara. I verkligheten är siffran drygt 11%, därför att kvinnor till exempel i högre utsträckning jobbar deltid.

Detta kommenterar DN:s ledare med att löneskillnaderna inte bara kan skyllas på ”det förtryckande patriarkatet”, utan att det är många olika faktorer som samverkar. Som exempel räknar de därefter upp att kvinnor i högre utsträckning jobbar deltid, att kvinnodominerade yrken konsekvent avlönas lägre, att kvinnor i privat sektor stöter på glastak som hindrar dem från att nå de högsta positionerna och att kvinnor tar huvudansvaret för barnen med VAB och annat.

Och då undrar jag, i mitt stilla sinne: vad är detta om inte det förtryckande patriarkatet?

Nu faller det manliga geniet

Mäktiga män inom kultur- och mediesfären har fallit tungt de senaste dagarna. Hashtagen #metoo verkar äntligen ha fått ”den breda massan” att förstå det som en bred massa länge har påpekat – att övergrepp och trakasserier mot kvinnor är ett systematiskt, utbrett och djupgående problem som bara blir ännu större av tysthetskultur, skam- och skuldbeläggande av offer och ”men han är ju en snäll kille/väldigt bra på sitt jobb/viktig för vår verksamhet”-mentalitet. TV4 har blundat för rapporter om trakasserier och övergrepp från en folkkär programledare. Hollywood har prisat kvinnomisshandlare och våldtäktsmän och hållit dem om ryggen som manliga genier. Men nu verkar svinigt beteende äntligen få verkliga, kännbara konsekvenser för svinen.

Jag har två funderingar kring #metoo-kampanjen och dess efterverkningar. Den första handlar om vilka konsekvenser anklagelser och bevisade övergrepp även i fortsättningen kommer få för män på maktpositioner inom olika områden. Det ramaskri som fallen Weinstein och Timell orsakat leder ju oundvikligen fram till frågan om hur vi ska hantera alla andra män som begått övergrepp, våldtagit och misshandlat kvinnor. Casey Affleck, Roman Polanski, Woody Allen – kommer alla de Hollywoodmän som bevisligen är svin att falla lika tungt?

Fortsätt läsa

Vad kan män göra för feminismen?

Jag har viss förståelse för att cisheterosnubbar kan känna sig vilsna när det kommer till feminism. Det är en grupp med privilegier, som premieras i vårt patriarkala samhälle, som sitter på den kulturella, sociala, politiska och ekonomiska makten. Därför handlar många av de frågor som lyfts i feminismen om problem män som grupp inte upplever, och problem som män som grupp utsätter andra grupper för (exempelvis den just nu väldigt hett debatterade frågan om sexualiserat våld). Jag kan förstå att en del män i ljuset av detta känner att feminism och jämställdhet visserligen är bra, men att de inte riktigt vet hur de ska kunna bidra.

Det är ett sorgligt missförstånd om en tror att feminism bara är en ”kvinnofråga”. Som många har börjat påtala lider många män under en destruktiv mansroll, som hindrar dem från att söka hjälp när de mår dåligt, från att ha nära och djupa relationer till andra, och från att uttrycka sina känslor med hela det spektrum vi människor har tillgång till. Män har otroligt mycket att vinna på att den destruktiva, hegemoniska, normerande maskuliniteten luckras upp, och det kommer också att hjälpa kampen för ett mer jämlikt samhälle.

Jag känner att många killkompisar och manliga bekanta har en längtan att få uttrycka känslor och få dela med sig på ett sätt som kanske krockar med deras bild av hur en man ska vara. Och jag vet att det finns många som känner att de helt saknar språket för att samtala kring den här typen av frågor. Så många mår så dåligt, av något som vi helt hittat på själva.Max Karlsson

Så vad kan en cisheterodude göra? Här vill jag lämna ordet till en man, Max Karlsson, som i en debattartikel i Metro visar precis vad jag tycker att alla män (ja, ALLA män) kan ta tag i – och det helst idag.

Boktips: ”Lean in” av Sheryl Sandberg

leanin

En födelsedag (eller var det en jul?) för inte alltför länge sedan fick jag en bok av min pappa som hette ”Lean In”. Den var skriven av en kvinna jag aldrig hört talas om, Sheryl Sandberg, som tydligen var någon slags chef på Facebook och även hade varit det på Google under flera år. Som jag förstod texten på baksidan handlade boken om hur en som kvinna kan bli mer framgångsrik i arbetslivet. ”Lol”, tänkte jag, ”en priviligerad kvinna som pratar om hur kvinnor måste ta för sig mer på arbetsplatsen och bli bättre på att löneförhandla?” – jag var inte såld.

Boken hamnade i högen av böcker-jag-ska-läsa-när-jag-inte-har-så-mycket-kurslitteratur, och där förblev den tills jag nyligen hade ett gäng lugna dagar på mitt sommarjobb och ville fördriva tiden. Utan större förväntningar tog jag mig an den, och döm av min förvåning när jag redan efter ett par sidor insåg att det inte bara var en bra bok, utan att författaren själv definierade den som ”ett feministiskt manifest”. Jag sträckläste boken under den arbetsdagen (ja, det var väldigt lite att göra på jobbet), och det är framför allt tre saker som jag tar med mig och som gör att jag vill rekommendera den varmt till alla jag känner.

Fortsätt läsa

Matriarkatet #15: Rasism och Alla hjärtans dag

Uppmärksamma läsare (eller lyssnare) kanske märker att det här är podd nummer 15 trots att den förra podden har nummer 13. Det beror på att nummer 14 ligger i ett digitalt ingenmansland just nu; den är inte borta, men jag har ingen möjlighet att komma åt den för tillfället. Om jag får tag i den lovar jag att lägga upp den, förstås, men tills dess får ni hålla tillgodo med dagens program i poddformat.

Dagens radioprogram blev faktiskt extremt lyckat trots ganska kort tid för förberedelser. Mycket cred för det ska gå till dagens gäster, Hanna och Sara från Ungdom mot Rasism Umeå. Temat för programmet var, föga överraskande kanske med tanke på gästerna, rasism och hur rasism kan ta sig uttryck. Eftersom studentradion har tema kärlek denna vecka med anledning av Alla hjärtans dag slängde vi också in lite snack om kärleksfilm och hur kärlek porträtteras.

Lyssna direkt:

(Fungerar det inte? Prova att ladda ner programmet som en mp3-fil istället.)

Matriarkatet #11: Vita kränkta män (och ännu ett välkomnande!)

Idag, mina vänner! Idag fick jag och Christian äntligen välkomna Sandrine Ndayambaje som tredje kugge i vad som nu måste sägas vara ett rejält jäkla hjul. Det känns fantastiskt. Idag var det också Christian som rattade mixerbordet och rollen som huvudprogramledare – lämpligt nog eftersom temat var vita kränkta män, hehe – och det kändes också bra! På grund av strul med musiken blev programmet lite kortare än vanligt, men vi hann även med att dissa Paolo Roberto och uppmärksamma Transgender Day of Rememberance innan det var dags att lämna över till nästa program.

Lyssna direkt:

(Fungerar det inte? Prova att ladda ner programmet som en mp3-fil istället.)