Kategori: Personligt (sida 1 av 3)

Mest spelat just nu

Favoritlåtarna just nu:

  • ”Friend of Mine” – Avicii feat. Vargas & Lagola. Catchy låt som jag älskar att både sjunga med i och dansa till.
  • ”GHOST” – HUMAN. Fattar inte grejen med att skriva allt i CAPSLOCK FÖR DET LÅTER SOM ATT DU SKRIKER. Men en fin och lite sorglig låt som ändå har ett skönt gung.
  • ”Natural” – Imagine Dragons. Ny singel som jag gillar skarpt.
  • ”Wonderland” – CHVRCHES. Jag gillar verkligen sångerskan i bandet och låten har fin text. Men återigen, varför caps?
  • ”Ghosts” – Mike Shinoda. Linkin Parks andra sångare har släppt ett album som delvis handlar om att bearbeta sorgen efter Chester Bennington, som ju gick bort för lite mer än ett år sedan. Det här är en av mina favoritlåtar från skivan och i september ska jag dessutom se Mike på Berns.

10 saker som gör mig riktigt glad

Ibland behöver en bara stanna upp och reflektera över det som gör en glad i livet. Det finns så mycket att oroa sig för, och det gör jag, men en går under om en gör det jämt. Så här är 10 saker som gör mig riktigt glad, utan inbördes ordning:

  • Gulliga hundar på gatan
  • Mina kollegor
  • Helger
  • En bra träningsvecka
  • När mina genusar skriver i gruppchatten
  • Gå till frisören
  • Spaghetti och sojafärssås med ketchup
  • En bra låt
  • Komma hem till Umeå
  • Dansa

Stark som en björn, snabb som en… örn?

Ungefär en månad efter att jag börjat mitt nya jobb på Sundbybergs stad började jag också styrketräna igen. Det finns ett litet gym i källaren i stadshuset som jag går till tre gånger i veckan. Det är inte stort men det har allt som behövs för klassisk styrketräning – hantlar, en skivstång och en bänk. Sedan har det förstås de avgörande fördelarna av att vara gratis och ligga direkt i anslutning till min arbetsplats, så jag har överseende med att det bara finns en av varje grej och känns fullt när det är fler än tre personer där samtidigt.

Jag gillar verkligen att styrketräna, till skillnad mot konditionsträning som alltid varit mer av ett nödvändigt ont för att bli en bra innebandyspelare. Problemet med att köra de vanliga övningarna som bänkpress, marklyft och benböj är att skivstängerna i de flesta gym 1) står i ett hörn, som 2) ockuperas av snubbar vilket 3) alltid har gjort mig lite obekväm. Men sådana problem finns inte i gymmet på jobbet – där är det lugnt och skönt och de flesta som gymmar regelbundet har jag hunnit träffa nu.

I ungefär tre månader har jag tränat teknik och byggt upp grundstyrkan i de vanligaste övningarna. Nu är det därför dags att levla upp till Stronglifts. Det är ungefär samma princip som mitt tidigare träningsschema – skillnaden är framför allt att det nu blir fem set med fem repetitioner istället för tre set med 7–10 repetitioner. Fördelen med färre repetitioner är att en orkar tyngre vikter, vilket stimulerar musklerna att växa snabbare, och att en lättare håller fokus genom ett helt set. Och med fem set istället för tre får jag ändå ungefär lika många repetitioner totalt. Det ska bli spännande att se var jag är om ytterligare tre månader. Jag lyfter redan ungefär lika tungt som jag gjorde när jag var som mest vältränad, även om styrketräning inte var mitt huvudfokus då.

Böckerna jag ska läsa i sommar

Den här veckan har jag köpt ett par glasögon som jag hädanefter ska använda istället för kontaktlinser. Jag känner mig väldigt nöjd och tycker att jag passar väldigt bra i dem, så mitt största problem hittills är att jag snubblar i trappor för att jag inte ser var trappstegen slutar.

Den största fördelen med att ha glasögon är att jag kan läsa böcker i sängen igen. Jag läste precis klart Fatima Bremmers biografi om Ester Blenda Nordström, Ett jävla solsken, och jag känner mig väldigt inspirerad. Nu ska jag ta tag i en redan påbörjad bok, Vetenskapens bortglömde hjälte: Alexander von Humboldts äventyr av Andrea Wulf. Jag fick den av pappa, och den passar mig perfekt (som de flesta böcker jag får av pappa) eftersom jag är väldigt intresserad av vetenskap och vetenskapshistoria. Så med mina nyvunna läsmöjligheter och den annalkande semestern i åtanke (nåja, det är fortfarande 1 1/2 månad bort…) tänkte jag sätta ihop en lista över resten av böckerna som jag tänkte läsa i sommar.

Facklitteratur

  • Sapiens (Yuval Noah Harari)
  • Det här förändrar allt: Kapitalismen kontra klimatet (Naomi Klein)
  • Så gör jag (Bodil Malmsten)

Skönlitteratur

  • Kartago (Joyce Carol Oates)
  • Swing Time (Zadie Smith)
  • The Sudden Appearance of Hope (Claire North)
  • The Alchemist (Paulo Coelho)

Lite bilder

Jag fotograferar ibland, och ibland lånar jag också ut min kamera. Här är några bilder från senaste tiden.

Lyfta skrot

De senaste fem veckorna har jag haft en grymt bra träningsrutin och -disciplin. Jag har gjort ett träningspass varje dag i fem veckor, om än av varierande intensitet och längd. Jag hoppas kunna hålla lika bra fokus framöver så jag fortsätter bli starkare och smidigare! Mitt upplägg ser ut som följer:

Jag styrketränar tre gånger i veckan på gymmet i källaren på jobbet. Det är ett litet gym, men det finns allt en behöver. Jag kör uppvärmning, lite rörlighet och sedan tre övningar per pass. I och med att jag har nära till gymmet kan jag gå dit ofta, vilket gör att jag inte känner att jag måste köra så många övningar varje gång, vilket i sin tur gör att det aldrig känns särskilt jobbigt att gå dit. Jag följer Styrkelabbets träningsprogram för nybörjare som består av två olika pass som en alternerar mellan, tre gånger i veckan. Egentligen är jag inte en nybörjare, men jag hade ett långt uppehåll i höstas och vill först och främst få till en bra rutin. Varannat pass kör jag squats, bänkpress och rodd och varannat pass kör jag marklyft, axelpress och latsdrag. På fredagar kör jag också en Core Strength Ritual när jag kommer hem från gymmet. Det har gått jättebra och bara under de här veckorna har jag stadigt ökat på vikterna. Mitt första mål är att kunna marklyfta och squatta min egen kroppsvikt, men det är fortfarande en bit bort (hehe).

Resterande fyra dagar gör jag yoga. På tisdagar och torsdagar kör jag oftast lite lättare pass eller pass som är fokuserade på stretch och rörlighet, och på helgerna kör jag tyngre pass där en får upp pulsen, tröttar ut musklerna och svettas. Jag märker att jag blir starkare och att träningsvärken inte kommer lika ofta som den gjorde i början, men det går rätt långsamt med rörligheten och vigheten. För skojs skull har jag börjat testa lite mer avancerade positioner, och då går jag på dem som snarare kräver styrka än vighet. Handstående och huvudstående är mina mål just nu. Kul att ha något att sikta mot!

Småtöntigt egentligen, men som den materialspelare jag är har jag också skaffat mig proteinpulver. Vi får väl se om det hjälper…

Som vi har väntat

Jag har aldrig varit mycket för att göra egna biffar. Som vegan är det dessutom svårare, eftersom ett av de bästa sätten att få biffar att hålla ihop i stekpannan är ägg. Som en följd av detta lagar jag väldigt sällan egna vegobiffar, och de en köper i affären är ofta ganska torra och tråkiga.

Men nu är allt lidande slut – Anamma, som redan levererar den klart bästa vegofärsen, lanserade för ett tag sedan en ny formbar färs som ska vara lättare att göra bollar och biffar av. Den blev genast super-hypad i vegankretsar och höjd till skyarna eftersom den var så bra. Jag har varit lite seg i starten och inte kommit mig för att testa den förrän nu, men oj oj oj vilken skillnad. Det behövdes inget ströbröd, ingen stärkelse eller något annat för att hålla ihop smeten – jag bara dumpade i soltorkade tomater, färsk basilika och lite salt och peppar et voilá, matorgasm. Så efterlängtat. Jag vet redan nu att det här kommer lyfta mitt hamburger-game till nästa nivå.

En söndag i april

Påsken har kommit och gått och jag känner mig äntligen lite mer i fas. Lite mer utvilad och lite mer peppad. Under ett par veckor var jag helt handlingsförlamad när jag kom hem efter jobbet på eftermiddagarna. Jag orkade ingenting. Tror det var en backlash efter några veckor med otroligt mycket ideella åtaganden plus anspänningen av att vara på ett nytt jobb. Ända sedan dess har jag känt att jag ligger lite efter, som att jag aldrig riktigt hinner vila ut. Men nu har jag kommit ikapp. Känns så bra!

Efter dryga två månader går nya jobbet bättre och bättre, ju mer en hinner komma in i sina arbetsuppgifter och lära känna människorna och organisationen. Jag tror att det här kommer att passa mig perfekt. Jag sa senast i fredags till Anders att jag älskade mitt jobb, efter en grym dag med sociala medier-workshop och invigning av ett mottagningscenter för nyanlända. Det känns verkligen som att jag har hamnat helt rätt och det finns så många roliga saker som jag kommer att få jobba med. Det var lite av en chansning att söka ett nytt jobb så snart efter att jag kommit till Stockholm, men i efterhand är jag otroligt glad att jag gjorde det. Det är verkligen inte likt mig att chansa (över huvud taget), så det känns skönt att det visade sig vara rätt beslut.

Resten av livet känns väldigt bra också. Jag och Anders har börjat få ordning på lägenheten, i alla fall de viktigaste delarna, och jag har hittat en grymt bra rutin och struktur för träningen. Det finns ett gym i stadshuset som alla anställda kan använda gratis, så dit går jag 3 ggr/vecka och så gör jag yoga hemma de resterande dagarna. Mitt ideella engagemang i F! Stockholm går snart in i en sjukt spännande, nervig och rolig valrörelse. Ja, life is good helt enkelt.

Dagen jag slutade vara vegan

Nu hajade ni allt till va? ”Vad sjutton”, tänkte ni, ”kan det vara sant?”. Det är naturligtvis inte sant. Jag är fortfarande vegan, men mitt streak av att inte äta steak är nu nollställt. Yep, jag har (av misstag, ofrivilligt) ätit kött för första gången på över tre år. Jag var på restaurang och hade beställt en rätt som såg EXAKT likadan ut som två andra vid bordet. Alltså EXAKT. Det var ett bröd som var fyllt med massor av olika saker, och köttet låg i botten så det syntes inte. Hen som serverade oss frågade vem som skulle ha kinakålen – och det var jag – men gav mig sedan fel tallrik. Ingen av oss reagerade eftersom alla tre tallrikarna var likadana, så vi högg in. Men redan efter en tugga tänkte jag att det var något lurt. Jag bad att få se hur min bordsgrannes mat såg ut och högg sedan tag i första bästa personal och frågade vad jag hade fått. ”Det där är fläsksida”, svarade hen hurtigt. ”Men det vill inte jag ha!”, utbrast jag. ”Jag är vegan!”

Ja, så gick det till när jag för ett ögonblick slutade äta veganskt. Till restaurangens heder hanterade de det hela oerhört proffsigt. Fick ny mat direkt, en strid ström av ursäkter, gratis dessert och sedan ytterligare avdrag på notan. Det räckte förstås inte för att läka min stukade självbild, men det hjälpte.

… och nu kanske ni undrar om jag tyckte att det var gott med kött? Svaret är (föga förvånande) ja. Jag blev inte vegan för att jag inte gillar kött. Men blir jag sugen på att börja äta kött igen? Nope. Blir jag sugen på att börja äta ost eller ägg igen? Nope. För mig känns veganismen inte som ett förbud eller en uppoffring, utan jag ser det bara som att jag väljer att äta andra saker. Ganska okomplicerat egentligen. Men jag hoppas ändå att jag slipper sätta tänderna i fler fläsksidor framöver.

Ut på andra sidan

Det har varit en tuff vecka för de inneboende i lägenhet 1204 på Boplatsvägen 5. Anders har haft ett riktigt monsterprojekt på jobbet och matat in över 80 timmar – flera dagar har han kommit hem först efter att jag gått och lagt mig. Jag har också haft fullt upp, eftersom mitt ideella engagemang i F! har tagit otroligt mycket tid senaste veckan. Så nu sitter vi i soffan, lagom utmattade, och försöker ladda om och ladda upp för en helg med besök från Dalarna. Kul!


I onsdags var det homeparty på Folkets Husby. Jag var där, såklart. Är en sådan fangirl för Gudrun.

Jag har nu hunnit med två veckor på mitt nya jobb. Än så länge är tempot ganska lågt, vilket är både skönt och frustrerande. Jag tycker det känns bra att hinna bekanta sig med omgivningarna i lugn och ro, men det är också svårt att veta vad en ska göra när en inte känner någon och inte vet vad som är på gång. Sist på bollen jämt, liksom. Jag vet inte var jag ska börja. Men det klart, efter två veckor är det knappast någon som förväntar sig att en ska gå in och leverera banbrytande resultat… I veckan har jag dessutom ett möte med min chef där vi ska spåna på hur vi går vidare, eller rättare sagt startar upp, vilket känns jättebra. Snart kommer det börja hända grejer — och jag har redan involverats i projektgruppen för stadens jämställdhetsintegrering, woop woop!

Äldre inlägg