Kategori: Populärkultur (sida 1 av 2)

Böckerna jag ska läsa i sommar

Den här veckan har jag köpt ett par glasögon som jag hädanefter ska använda istället för kontaktlinser. Jag känner mig väldigt nöjd och tycker att jag passar väldigt bra i dem, så mitt största problem hittills är att jag snubblar i trappor för att jag inte ser var trappstegen slutar.

Den största fördelen med att ha glasögon är att jag kan läsa böcker i sängen igen. Jag läste precis klart Fatima Bremmers biografi om Ester Blenda Nordström, Ett jävla solsken, och jag känner mig väldigt inspirerad. Nu ska jag ta tag i en redan påbörjad bok, Vetenskapens bortglömde hjälte: Alexander von Humboldts äventyr av Andrea Wulf. Jag fick den av pappa, och den passar mig perfekt (som de flesta böcker jag får av pappa) eftersom jag är väldigt intresserad av vetenskap och vetenskapshistoria. Så med mina nyvunna läsmöjligheter och den annalkande semestern i åtanke (nåja, det är fortfarande 1 1/2 månad bort…) tänkte jag sätta ihop en lista över resten av böckerna som jag tänkte läsa i sommar.

Facklitteratur

  • Sapiens (Yuval Noah Harari)
  • Det här förändrar allt: Kapitalismen kontra klimatet (Naomi Klein)
  • Så gör jag (Bodil Malmsten)

Skönlitteratur

  • Kartago (Joyce Carol Oates)
  • Swing Time (Zadie Smith)
  • The Sudden Appearance of Hope (Claire North)
  • The Alchemist (Paulo Coelho)

Nobelpriset i litteratur 2017 tilldelas Kazuo Ishiguro

Nu i dagarna tillkännages årets Nobelpristagare, och i år tilldelas priset i litteratur den engelske författaren Kazuo Ishiguro.

”…som i romaner med stark känslomässig verkan har blottat avgrunden under vår skenbara hemhörighet i världen.”Ur Svenska Akademiens motivering

Jag kom i kontakt med Kazuo Ishiguro när jag läste The Remains of the Day på en universitetskurs i engelsk litteratur. I sommar har jag också läst The Buried Giant, en helt fantastisk roman som jag verkligen kan rekommendera till alla. Det är en vemodig men inte sorglig bok, med oväntade vändningar, som en kan läsa om igen och få en helt annan upplevelse. Och för första gången kan jag också säga att jag läste en Nobelpristagare innan hen tilldelades priset. Inte helt fel.

Ett fall framåt, men DC har långt kvar

Jag har alltid gillat superhjältefilmer. Jag har fina minnen av att se den ursprungliga X-Men-trilogin med min bästa kompis när jag var yngre och superhjältefilmer är en av få saker som faktiskt får mig att vilja gå på bio. Superhjältefilmsutbudet har verkligen exploderat de senaste åren och av DC och Marvel, som äger de mest kända superhjältarna, har Marvel varit nästan löjligt överlägsna med flest och bäst filmer. DC är på väg att lansera Justice League, motsvarigheten till Marvels Avengers, och en av medlemmarna är amazonen Diana – även känd som Wonder Woman. I helgen hade Wonder Woman-filmen svensk premiär, så jag och min lika peppade partner drog iväg för att se den.

Fortsätt läsa

Poddtips: Ufopodden i P3

Under en lång kvällspromenad bestämde jag mig för att ta tag i Ufopodden i P3, en dramatiserad dokumentärserie (ish) om olika oförklarliga fenomen och mystiska händelser. Faktan kommer från vittnesmål samt polis- och militärrapporter, och framförs av kända skådespelare under ledning av Moa Gammel.

Jag ska ärligt säga att jag är något av en fegis. Mörker och mysterier i kombo brukar inte slå an några trevliga strängar hos mig, så jag har aldrig vågat mig på sådant som Creepypodden ens i dagsljus. Men eftersom Ufopodden har så korta avsnitt (runt 20 minuter) tänkte jag att, näe, hur rädd kan jag hinna bli egentligen?

Jo, lite rädd blev jag, men mest för att jag under en särskilt spännande del blev omsprungen på campus Umeå av en stressad kille som skulle till bussen. Han måste ha märkt det, för han vinkade och log när han passerade (guldstjärna i kanten för att vilja få mig bättre till mods). Hur som helst, mixen mellan redovisning av fakta och dramainslag fungerar utmärkt och gör att 20 minuter flyger förbi. Fallen är intressanta, väl underbyggda och får aldrig någon slutgiltig lösning – vilket naturligtvis är hela poängen. Som många människor har jag en fascination för det oförklarliga, och vill du ha kittlande spänning utan att bli scared shitless är Ufopodden i P3 helt rätt för dig.

När ett ”äntligen!” är på sin plats

Linkin Park är ett band som väl knappast någonsin har varit sådär riktigt coolt, frontfigurer som de varit (är?) för den mycket bespottade genren ”nu-metal”. Men för en 11-årig Johanna var de den första riktigt stora förälskelsen, och även om min musiksmak kom att utvecklas till att snarare favorisera pop så har Linkin Park alltid haft en särskild plats i mitt hjärta. Deras två första album, Hybrid Theory och Meteora, var två solida och helt ärligt ganska likadana skivor – de hade hittat sin grej och körde stenhårt på den (och jag älskade dem för det). Därefter har de, om man räknar bort live-skivor, remix-skivor och collaborations, fortsatt med Minutes to Midnight, A Thousand Suns och Living Things. Tre album som har sina starka och svaga punkter, som är delvis ett uppbrott från den formel som tidigare varit så framgångsrik men ändå har tillräckligt mycket igenkänningsfaktor för att inte skrämma bort ett dedikerat fan. Så långt allt väl.

Men 2014 hände något som fick mig att nästan tappa hoppet. Då släpptes The Hunting Party, ett album med otroligt bra titel, snyggt artwork och förfärliga låtar. Jag gav det en genomlyssning och sedan orkade jag inte mer. Jag har försökt komma tillbaka och ge skivan en ny chans, flera gånger, men det är något med den som gör att jag verkligen inte tål den. Därför var det med skräckblandad förtjusning jag klickade igång singeln de släppte förra veckan – ”Heavy”, featuring Kiiara. Holy mother of God. Så. Bra. Låt. Älskar den. 19/5 kommer nya plattan One More Light. Och ja, ordet du söker är ”ÄNTLIGEN”.

Årets julkalender

Det är många år sedan jag följde julkalendern regelbundet. Redan vid Ronny och Julia (2000) hade jag börjat slira – blott 9 år gammal. Kanske var det för att de julkalendrar jag växte upp med (Pelle Svanslös, Jul i Kapernaum och framför allt Mysteriet på Greveholm) helt enkelt var bättre, eller för att det är vid den åldern de flesta slutar titta. Många julkalendrar har jag sett ett par avsnitt av – om den verkat lovande på förhand – men jag har inte fastnat för någon. Tills det blev dags för Mysteriet på Greveholm – Grevens återkomst.

greveholm2

Jag kan ärligt säga att jag verkligen gillade uppföljaren till den i mitt tycke BÄSTA JULKALENDERN EVER (med Sunes jul som god tvåa, men den följde jag aldrig själv). De två efterföljande julkalendrarna noterade jag knappt, men Tusen år till julafton följde jag slaviskt. Jag älskar Historieätarna, och med gästspelare som Olof Wretling och Kakan Hermansson kunde det knappast misslyckas.

Men så blev det då dags att spana in årets julkalender, Selmas saga. Efter två avsnitt tycker jag att den verkar väldigt lovande. Stämningen är väldigt julmystisk och lagom steampunk, vilket är en skön kontrast mot Tusen år till julafton som väl var allt förutom just julmystisk och steampunk. Plotten med sökandet efter jultomtens rike, och hintandet om jultomten som ett mytologiskt väsen snarare än ”en gubbe som delar ut paket”, känns faktiskt ganska nice. Jag håller tummarna för ännu fler magiska inslag och spännande mackapärer.

Jag är själv förvånad över hur mycket jag känner att jag verkligen vill ha en saga att förlora mig i en stund. Kanske är det lite för att jag inte riktigt har hunnit få någon julstämning än, men förmodligen för att jag är ganska trött på att höra om hur läget i världen blir värre och värre. Då känns det väldigt befriande att istället ägna sig åt att leta efter jultomten.

selmas-saga

[PGO, dag 5] Vad som måste betraktas som ett misslyckande

Ingen vidare produktiv Pokémon-dag idag på grund av det oförskämt fina vädret. Så ja, jag har solat och badat istället för att jaga Pokémon. Se det som att jag följer en stolt tradition upprättad av Ash Ketchum, huvudpersonen i Pokémon-serien – jag blir sidetracked av oviktigheter, fångar någon enstaka Pokémon och lyckas inte masa mig till något gym.

Dagens enda prestationer värda att notera är att jag fångade en Squirtle, samt att jag avancerade till level 9 och därmed fick ett erfarenhetspoängsboostande Lucky Egg. Jag håller som bäst på att lägga upp en strategi inför hur jag ska utveckla mina Pokémon för att få ut mesta möjliga EXP av ägget. Har ett par Pidgeys och Weedles som ligger bra till för att utvecklas, om en säger så.

Sammanfattning av dagen

Level: 9
Pokédex: Seen 34 / Caught 34
Starkaste Pokémon: Magmar med 466 Combat Power
Bästa fångsten: Squirtle
Gym: Knappast
Roligast: Fundera över strategier för att få ut så mycket EXP som möjligt av mitt Lucky Egg

[PGO, dag 4] Turist i sin hemstad

Jag besökte två gym igår – ett för mig själv och ett för mina Pokémon. Båda tillfällena innebar något av en reality check. Imorse vaknade jag därför med brutal träningsvärk, men fast besluten att göra lite grunt work i Pokémon Go.

Dagens första Pokémon-tur gjorde jag tillsammans med min syster, som också spelar. Vi cyklade ner på stan för att shoppa, och passade på att beta av några Pokéstops. Vid ett av dem hade något satt upp Lures, så vi fick båda tag i Kingler och Jynx. Nice!

älven

Dagens andra tur blev på kvällen, och en lite längre sådan. Säga vad man vill om att vandra runt på gator och torg med näsan i mobilen, men det är faktiskt jättekul att ha en anledning att ta sig runt i sin hemstad. Jag som inte är särskilt förtjust i att promenera kan gärna ge mig ut i timmar och leta Pokémon. Idag tog jag en härlig kombinerad promenad och cykeltur längs med älven, och passerade genom Vänortsparken i centrum för första gången på hur länge som helst. En varm och solig sommarkväll som denna inser en hur mycket en tycker om Umeå.

IMG_5575I Vänortsparken stötte jag också på kronjuvelen bland dagens fångster – en Magmar! Andra nämnvärda nytillskott, utöver Jynx och Kingler, är Horsea, Nidoran, Clefairy, Hitmonlee och Shellder. Av lite mer rutinerade spelare har jag också förstått att det är när en når level 9 som det är dags att börja jobba på allvar. Då får en nämligen ett gratis Lucky Egg, ett föremål som boostar mängden erfarenhet en får av att fånga/utveckla Pokémon. Så då aktiverar en ägget, och sedan är det bara att mata på med alla utvecklingar en kan göra. Ser fram emot att få lite starkare Pokémon så jag törs visa mig på ett gym igen…

Sammanfattning av dagen

Level: 8
Pokédex: Seen 32 / Caught 32
Starkaste Pokémon: Magmar med 466 Combat Power
Bästa fångsten: Magmar!
Gym: Med självförtroendet ordentligt stukat efter gårdagen tordes jag inte närma mig något gym…
Roligast: Kvällsturen i strålande solsken, som dessutom ledde till att jag fångade flera coola Pokémon

[PGO, dag 3] Do you even lift?

Från mitt sovrumsfönster kan jag se ett Pokémon-gym. Ja, inte SE det förstås, men ni hajar. Dag tre som Pokémon-tränare och lite kaxig kände jag att det var dags att göra mig ett namn i Team Valor och knycka ett gym från något annat team. Då det närmsta redan hölls av mitt team, tog jag en extra runda på väg hem från en kompis och stegade modigt fram till ett som hölls av Team Mystic (även kända som det blå laget).

Ja, vad kan en säga. Fort var det gjort. Jag förstod att det skulle bli svårt, då mina starkaste Pokémon har en Combat Power på under 200 och den Hypno jag mötte låg på drygt 1000. Men det var till och mer värre än det låter. På vad som måste vara rekordtid samt med föga värdighet blev jag ordentligt smiskad och utkastad med huvudet före. Nåväl, på’t igen imorgon!

Sammanfattning av dagen

IMG_5554Level: 6 (fortfarande 🙁 )
Pokédex: Seen 21 / Caught 21
Starkaste Pokémon: Golbat med 190 Combat Power
Bästa fångsten: Jigglypuff!
Gym: Utmanade gymmet vid Ålidhems centrum (hölls då av Team Mystic) – fick duktigt med stryk
Roligast: Har nu tre Eevee som jag döpt till Pyro, Rainer och Sparky – ett påskägg baserat på ett avsnitt av TV-serien som gör att Eevee utvecklas till Flareon, Vaporeon respektive Jolteon

[PGO, dag 1+2] Mitt nya liv

Jag har spelat Pokémon i säkert 15 år. Det började med ett GameBoy Color och Pokémon Crystal, och fortsätter än idag då jag (som alla andra) spelar Pokémon Go på min iPhone. Idag sparkar jag liv i min blogg igen så att jag kan dokumentera detta fenomen medan jag fortfarande är mitt i det.

Fortsätt läsa

Äldre inlägg