Kategori: Vetenskap

Smoothie-time!

Semestern fortsätter i maka takt efter en fullspäckad första helg. Jag och Anders underhåller vårt återuppväckta Pokémon Go-intresse med dagliga exkursioner, och har börjat experimentera med att göra smoothies efter att även ha återupptäckt den lilla mixern som bott under diskbänken. Här ovanför ser du kvällens variant: apelsinjuice med banan, spenat och en ingefära-kick. Fett gott.

För att få lite inspiration köpte vi en bok med smoothierecept, som tyvärr visade sig vara den sortens bok som trycker in superlativ om råvarorna i var och varannan mening. Det var antiinflammatoriskt hit och superfood dit, sida upp och sida ner. Oerhört störande. Visst, gurkmeja är säkert nyttigt, men är det verkligen nödvändigt att upplysa om att det ”sägs” motverka cancer? Vem säger det? Vad ska jag göra med den informationen? Betyder det att jag är safe från cancer om jag äter massor av gurkmeja, eller att jag kan chilla med mina mediciner? Att okritiskt vidarebefordra sådant som ”sägs” är exakt den sortens beteende som undergräver trovärdigheten för riktiga vetenskapliga rön, och vi behöver inte mer förvirring kring vad som är bra och dåligt för vår hälsa.

Jag är av åsikten att mat gärna får vara hälsosam, men jag ser det inte som ett självändamål att laga ”nyttig” mat. Mat ska ge oss den näring vi behöver för att orka med våra liv och ska inte göra oss sjuka, men den ska också vara en källa till glädje och inte förknippad med skam, skuld eller andra jobbiga känslor. Därför kan jag känna att det ibland blir onödigt stort fokus på att en ”ska” eller ”borde” äta nyttigt (och det finns dessutom sjuttioelva olika teorier om vad som är ”nyttigt”). Jag fattar att en del av oss behöver motiveras av nyttighetsaspekten för att vilja äta typ grönkål, men det känns lite överflödigt när det gäller frukt. Ja, frukt är nyttigt, men det är framför allt gott. Kan saker inte bara få vara goda utan att en behöver påtala att de dessutom är nyttiga?

In the Cretaceous period, chickens eat you

Vem älskar inte dinosaurier? Jag hade en childhood crush på dessa fantastiska djur och drömde om att bli paleontolog (åtminstone innan jag insåg att det här med att vara utomhus inte är min grej). Knappast konstigt eftersom dinosaurier är typ DET COOLASTE som någonsin existerat. Dinosaurier – alla sorters dinosaurier – är mina favoritdjur efter blåvalen.

Jag blev därför jätteglad när en nyhet om en dinosauriesvans i bärnsten dök upp i mitt Twitterflöde. Den tillhör en liten plutt-dinosaurie från kritaperioden (ca 99 miljoner år sedan) som ryms i en handflata. Det mest intressanta, som man tydligt ser i bilden här ovanför, är att det hade massor av fjädrar. Som en gullig men badass kyckling. Att många dinosaurier hade fjädrar verkar vara allmänt vedertaget nu, och i artikeln framhåller man att ”fjälliga Godzilla-monster” inte riktigt speglar hur dinosaurierna egentligen såg ut. Snarare var de ganska lika dagens fåglar – ett nerköp för fåglarna kan en tycka. Jag skulle i alla fall inte ha något emot att mordiska sparvar sprang runt i skogen.

Bäckaskogskvinnan, eller Den omöjliga jagande modern

Skärmavbild 2015-10-24 kl. 09.55.59

Jag stötte på denna kuriosa om den så kallade Bäckaskogskvinnan på Facebook för ett tag sedan. Det illustrerar verkligen hur svårt det kan vara att separera våra tolkningar av olika företeelser från vår egen historiska, sociala och kulturella kontext. Och att det kan bli väldigt fel när vi inte är medvetna om att vi gör det. Vi har tolknings- och referensramar som är färgade av de normer och strukturer som finns i det samhälle vi lever i, och även om vi aldrig kan frigöra oss helt från dem underlättar det om vi är medvetna om att de finns. För kan vi verkligen vara säkra på att det var otänkbart för människor som levde för över 8000 år sedan att kvinnor kunde jaga? Kan vi verkligen vara säkra på att deras kultur/er styrdes av lika starka och likadana normer kring kön som vår?

Ett annat exempel är hur teorin att en del grottmålningar i Sydeuropa målats av kvinnor framställs som en nyhet, något anmärkningsvärt. För om en bara genom att studera handavtrycken och jämföra med nutida människors händer kan hitta avtryck som är mer lika kvinnors än mäns, vad är det då som har fått oss att tidigare anta att alla målare var män?

Nu är jag ingen historiker, och det kan absolut finnas väl underbyggda teorier och bevis för att samhällen och kulturer under stenåldern hade ungefär samma värderingar och könsarbetsdelning som vi har idag. Och förmodligen är dagens historiker väl medvetna om faran med att överföra eller läsa in nutida värderingar i historiska fynd (eller jag hoppas det i alla fall). Men uppenbarligen blir det fel ibland. Och att läsa in nutida värderingar i historiska fynd för att sedan ta dessa fynd som ”bevis” för att de nutida värderingarna eller normerna är ”normala” eller ”naturliga” är en typ av cirkelresonemang som är väldigt olyckligt.