Semestern fortsätter i maka takt efter en fullspäckad första helg. Jag och Anders underhåller vårt återuppväckta Pokémon Go-intresse med dagliga exkursioner, och har börjat experimentera med att göra smoothies efter att även ha återupptäckt den lilla mixern som bott under diskbänken. Här ovanför ser du kvällens variant: apelsinjuice med banan, spenat och en ingefära-kick. Fett gott.
För att få lite inspiration köpte vi en bok med smoothierecept, som tyvärr visade sig vara den sortens bok som trycker in superlativ om råvarorna i var och varannan mening. Det var antiinflammatoriskt hit och superfood dit, sida upp och sida ner. Oerhört störande. Visst, gurkmeja är säkert nyttigt, men är det verkligen nödvändigt att upplysa om att det ”sägs” motverka cancer? Vem säger det? Vad ska jag göra med den informationen? Betyder det att jag är safe från cancer om jag äter massor av gurkmeja, eller att jag kan chilla med mina mediciner? Att okritiskt vidarebefordra sådant som ”sägs” är exakt den sortens beteende som undergräver trovärdigheten för riktiga vetenskapliga rön, och vi behöver inte mer förvirring kring vad som är bra och dåligt för vår hälsa.
Jag är av åsikten att mat gärna får vara hälsosam, men jag ser det inte som ett självändamål att laga ”nyttig” mat. Mat ska ge oss den näring vi behöver för att orka med våra liv och ska inte göra oss sjuka, men den ska också vara en källa till glädje och inte förknippad med skam, skuld eller andra jobbiga känslor. Därför kan jag känna att det ibland blir onödigt stort fokus på att en ”ska” eller ”borde” äta nyttigt (och det finns dessutom sjuttioelva olika teorier om vad som är ”nyttigt”). Jag fattar att en del av oss behöver motiveras av nyttighetsaspekten för att vilja äta typ grönkål, men det känns lite överflödigt när det gäller frukt. Ja, frukt är nyttigt, men det är framför allt gott. Kan saker inte bara få vara goda utan att en behöver påtala att de dessutom är nyttiga?
Senaste kommentarer