Det har nu gått två månader sedan jag flyttade till Stockholm, en tidsperiod som på samma gång känns både längre och kortare än så. I en inte alltför osannolik alternativ verklighet hade jag fortfarande varit kvar i Umeå, bott i samma lägenhet och haft samma jobb som förut. Den tanken känns väldigt främmande, vilket väl tyder på att jag har funnit mig tillrätta och är nöjd med min nya tillvaro.

Jag trivs bra i Stockholm. Jag har blivit sambo – känns toppen. Vi delar på ynka 25 kvadrat, men med jobb, träning och allt som finns att se och uppleva ute i staden blir det ändå inte så att man spenderar särskilt mycket tid i lägenheten. Vi bor i det nordvästra hörnet av Södermalm, ungefär vid Hornstull. Det finns ett (jämförelsevis) enormt utbud av vegansk mat och av allt annat jag tycker om, ofta bara en promenad bort. Lyx!

Man har inte lika mycket tid i Stockholm eftersom det tar längre tid att komma hem från jobbet. Det innebär att på veckorna hinner man med typ en grej utöver att laga mat och diska, och då försöker jag prioritera att träna. Allt sammantaget är mitt liv sig ganska likt ändå, fast allt är annorlunda egentligen. Men jag är väldigt glad att jag i ett, för mig, extremt ovanligt spontant beslut bestämde mig för att haka på min partner till hufvudstaden.