Den 23 april körde en man en skåpbil längs Yonge Street i Toronto, Kanada, och dödade 10 personer och skadade ytterligare 16. I ett Facebook-inlägg kort innan dådet skrev han att ”[…] the incel rebellion has already begun!”. Incel står för involuntary celibates, män i ”ofrivilligt celibat”, som upplever att de förtjänar sex och romantiska relationer men att kvinnor avvisar dem och nekar dem detta. Resultatet blir en grupp män som känner ett starkt hat mot kvinnor, och som lägger skulden för sin situation både på individuella kvinnor och på feminismen och den bredare kvinnorörelsen.
Det dyker upp en massa tankar i mitt huvud när jag läser om den här händelsen och om incels:
- Hatet och frustrationen kommer från en verklig känsla hos de här männen av att vara förlorare och bli orättvist behandlade av samhället och av kvinnor.
- Vi kan inte avfärda dem som ”vita kränkta män” eller misslyckade och socialt missanpassade personer. De är farliga. Kvinnohat dödar.
- Den otroligt starka kopplingen mellan manlig (hetero)sexualitet, prestation, status och identiteten som man – hur sexuell frustration kan övergå i våld som den sista utvägen att återupprätta sin manlighet. Och resonemanget att våldet hade kunnat förhindras: ”sleeping with only two or three Toronto Tinder sluts would have been enough to stop his urge to kill”. Så det är helt plötsligt kvinnors fel att män dödar dem?
- Den närbesläktade idén om att kvinnor genom sina kroppar och sin sexualitet besitter en makt över män.
- Konflikten mellan värnandet av den hegemoniska maskuliniteten – det finns en tydlig bild av vad en man är och hur han ska vara – samtidigt som incels vänder sig mot så kallade ”alpha males”, män med hög status som enkelt attraherar kvinnor.
- Hatet mot feminismen och kritiken mot att ”jämställdheten har gått för långt”.
- Och slutligen, idén om att en man kan ”förtjäna” sex och romantik genom att vara ”en schysst kille” eller anstränga sig för att väcka kvinnans intresse. Den här föreställningen om gränsöverskridande som romantiskt är något av det giftigaste jag vet, därför den leder till att män lär sig att kvinnor är skyldiga dem tid, uppmärksamhet, att vara trevliga eller rentav ligga med dem. Mäns reaktion på att bli avvisade kan därför, som vi såg i Toronto-fallet, vara att bli våldsamma. Och det innebär att kvinnor naturligtvis blir rädda för att avvisa män och så vidare i all oändlighet.
Det förtjänar att upprepas: Girls are not machines that you put kindness coins into until sex falls out.
5 maj 2018 at 14:01
Megabra!
7 juni 2018 at 11:08
och vad är din LÖSNING på det faktiska problemet då?
10 juni 2018 at 14:35
Tror det krävs lösningar i plural. Och förmodligen kommer det ta lång tid. Men en schysstare syn på sex och att bryta upp de snäva ramarna för manligt och kvinnligt vore väl en start.
10 juni 2018 at 19:23
Och vad innebär detta rent konkret?
Skall man låta folk välja fritt vem de vill vara med eller ska samhället gå in och styra?
Delar av Incel-rörelsen använder ju sig av ett resonemang som de tagit rätt av från vänstern och feministerna, d.v.s att man har rätt till saker.
Det svåra med att kunna diskutera blir ju att de kommer alltid peka på vad de betalar i skatt och hur resurser fördelas av samhället och kan ju således alltid påpeka att de tvingas hjälpa andra människor genom skattepengar.
Idén om att man ”har rätt till” eller ”förtjänar” något är ju något som dom använder sig av för att massa genusforskare & andra politiskt korrekta element ser till att dagligen dundra ut det budskapet som om det vore självklara naturlagar.. man har rätt till försörjning av staten, man har rätt till att insiminera sig , rätt till barnbidrag/försörjningsstöd e.tc ..
Är det inte lite ironiskt att en grupp män använder sig av samma ”berättigande -tankemönster” som Vänstern har dyvlat på allmänheten genom skola/media under så lång tid?
Deras resonemang är ju inget annat än en biprodukt av det budskapet som människor med ”humana värderingar” har kört med år efter år..
10 juni 2018 at 19:53
Jag tycker inte att man kan jämföra incels med de exempel som du tar upp. Dels på grund av effekten på samhället och andra människor, och dels på grund av föremålet för ens krav – att få något av samhället kontra att få något av en annan individ.
Tanken om rättigheter (mänskliga, medborgerliga etc) är ju gammal och finns inte bara inom socialism och genusvetenskap. Sedan kan man ju förstås diskutera vad människor bör ha ”rätt” till från samhället och vilka som ska ha rätt till det, samt konceptet skatt och vad skatten ska täcka. Där skiljer det sig förstås mycket mellan olika ideologier.
Jag antar att lösningen på problemet är beroende av vad man tycker att problemet är. Men jag kan personligen inte se någon bra quick-fix för detta. Snarare är det ett wake up call att saker måste hända. Och vilka saker som måste hända är ju, som sagt, beroende av vad man tror är orsaken till problemet. För mig handlar det mycket om hur vi ser på manligt och kvinnligt och relationen mellan dem. Men det finns säkert en massa människor som har en annan syn.
11 juni 2018 at 10:11
Ok, jag köper absolut att lösningen på ett problem hänger samman med vad man i sak definierar som problemet.
För dig handlar det mycket om hur vi ser på manligt och kvinnligt, så vad betyder detta rent konkret för dig? Hur tycker du att man bör se på det hela?
Rent krasst så är det bevisat gång på gång att den sexuella frigörelsen i det Västerländska samhället startade som en ” free for all” för att efter Flower-power-erans slut ( tack? Charles Manson kanske? lol) långsamt övergå till en enorm obalans där 80 % av kvinnor jagar ca 20% av män .
Med denna nya fördelning + det faktum att kvinnor ser ner på snälla killar, ratar dem direkt så hamnar en stor grupp män i ett vakum de inte kan ta sig ur, de får ingen hjälp av samhället och anklagas som grupp för att anse sig ha rätt till närhet, sex & intimitet. Detta är det långt ifrån alla som tycker men de har ju en poäng man inte kan bortse ifrån: de tvingas betala skatt och försörja andra människor utan att ha lämnat medgivande, men trots detta kan de inte få någon hjälp med det som är ett problem i deras liv.
Man bäddar för en otrolig massaker här i Sverige då en person som först tvingas bidra till ett system som kastar skit på dom dagligen, och skulle de försöka betala någon för att lösa sitt problem MED EGNA PENGAR, så riskerar de straff?
Varför fortsätta denna gynocentriska galenskap och straffa män för att de av naturen inte fungerar som kvinnor?
Jag väntar fortfarande på vad du rent KONKRET ser som ett problem och vad du har för lösningar, du har bara sagt att det behöver hända saker men du har inte givit ett enda konkret exempel ännu.
11 juni 2018 at 10:47
Bara för att jag skriver ett blogginlägg om något som oroar mig och som jag tänker på kan jag inte riktigt se att jag är skyldig att ge en handlingsplan för att komma till rätta med ett stort och komplext problem. Men ok, jag har sagt att jag tycker att vi behöver:
1. Bryta upp snäva könsroller
2. Få en schysstare syn på sex
Och vad innebär detta RENT KONKRET för mig?
1. Att det inte finns samma hets för män att bete sig och vara på ett visst sätt, vilket förmodligen är det som genererar att de ”attraktiva männen” är de 20% du pratar om. Att de övriga 80% slipper känna att deras sexuella prestationer är så starkt kopplade till deras självkänsla att det får dem att ta till våld för att upprätta den. Att män inte känner sig tvingade att ta till våld som lösning på problem. Att kvinnor slipper vara rädda att utsättas för våld om de avvisar en man. Att heterosexuella kvinnor inte socialiseras till att enbart vilja söka sig till en viss ”typ” av man (för de har samma förväntningar på män som alla andra).
2. Att vi eftersträvar samtycke i sexuella relationer. Att vi börjar intressera oss mer för hur våra partners upplever saker. Att vi respekterar ett nej eller visat ointresse eller obehag. Att vi aktivt letar efter tecken på hur den andra personen mår i situationen. Att vi inte betraktar sex som erövringar eller jakt. Att vi inte håller män och kvinnor till olika standards när det gäller antalet sexpartners. Att det är okej för män att inte vilja ha sex. Att vi slutar vara så fixerade vid utseende. Att vi slutar värdera en människa efter hur attraktiv hen är.
Hur ska vi uppnå detta enligt mig? Genom att jobba juridiskt, kulturellt och socialt på olika sätt. Visa fler sätt att vara män och kvinnor på i kulturen. Sluta dra våldtäktsskämt. Sluta acceptera gränsöverskridande beteende som t.ex. ”tjatsex”. Sluta se våld som ett tecken på kärlek (”kärlek börjar alltid med bråk…”). Utbilda relevanta yrkesgrupper i bemötande av våldtäktsoffer och offer för våld i nära relationer. Sluta påpeka för småbarn att x eller y är ”för killar/tjejer”. Sluta hylla folk som gör helt normala saker bara för att det är något som kodats som ett annat kön – pappor som är föräldralediga eller kvinnor som spelar hockey.
Jag tror det får räcka så. Det finns mycket vi kan göra både som samhälle och som individer. Sedan förväntar jag mig inte att alla ska tycka att det här är eftersträvansvärda mål eller rätt sätt att nå dem.
Vi har uppenbarligen väldigt olika syn så jag tänker inte försöka övertyga dig eller vinna en diskussion. Men jag hoppas att detta räcker som förtydligande av hur jag ser på det.
11 juni 2018 at 12:51
Ja du har absolut svarat på hur du ser på saken.
Är egentligen mest intresserad av vart du tycker gränsen går för att samhället skall gå in och TVINGA fram önskvärt beteende.
Vad du menar med hen vet jag inte, erkänner inte detta som ett faktiskt ord då det bara är ett framtvingat politiskt korrekt ord som ej vuxit fram i språket på naturlig väg 🙂
Denna bit tycker jag var väldigt intressant:
Sluta hylla folk som gör helt normala saker bara för att det är något som kodats som ett annat kön – pappor som är föräldralediga eller kvinnor som spelar hockey.
Ja varför är det alltid sånt fokus på vilket kön en aktivitetsutövare har? Oftast ganska ointressant för den som har ett genuint intresse av ämnet vad personen har mellan benen, så där tycker jag du har en väldigt bra poäng faktiskt!
Men jag tvingas tyvärr avsluta med att inte hålla med, finns inget snävare än ett koncept som pappaledighet, då förnekar man hela naturen, skulle aldrig någonsin gå med på att ta ut något sådant.
Men tycker ändå du ska ha cred som argumenterar ( om än oviljande ) för din ståndpunkt.
Tror det blir lättare för folk att fundera över budskap när man inte rabiat slänger etiketter på sina meningsmotståndare utan lugnt och sakligt förklarar vad man menar, det kan jag stå fast vid 🙂
Tack för att du tog dig tid
Mvh // hamstern
11 juni 2018 at 14:23
Då ska jag också säga tack till dig för att du visar ett genuint intresse av att förstå hur jag tänker 🙂 Samt be om ursäkt för att jag har varit onödigt otrevlig och motvillig. Jag var rädd för att hamna i pajkastning men hade helt fel. Jag uppskattar att du också har förklarat din syn (även om jag inte håller med). Du ska ha cred för att vilja samtala sakligt även med någon som tycker annorlunda. Du hade en betydligt bättre inställning till den här diskussionen än jag. Alldeles för sällsynt på internet idag.
Och då ska jag också försöka svara på din fråga tänkte jag. Vad gäller att tvinga fram önskvärt beteende via t.ex. lagar så är det väl alltid osäkert hur effektivt det är. Bilbältestvång har väl varit hyfsat framgångsrikt medan folk ju knarkar fastän det är olagligt. Samtyckeskravet i sexualbrottslagen är ju ett exempel men är också omdiskuterat, och den nuvarande lagen har ju t.ex. Lagrådet kritiserat hårt. Där tror jag att större effekter fås genom de grejer jag skrev om i förra kommentaren. Kvotering av föräldraförsäkringen eller ”pappamånader” tror jag kan vara ett mer gynnsamt område där påtvingade beteenden hjälper till att normalisera ett önskvärt tillstånd (önskvärt för mig alltså, det är många som inte ser 50–50-fördelning som ett självändamål).
Men jag kan inte påstå att jag har någon genomtänkt generell gränsdragning för när ”samhället” ska gå in och bestämma över individen. Det sker också en växelverkan tänker jag. På många områden är ju lagar en spegling av värderingar och etiska synsätt som ”samhället” redan har, typ att man inte ska mörda, stjäla eller plåga djur. Sedan förändras ju värderingar i samhället över tid (vi har t.ex. tillåtit p-piller) och då tänker jag att lagar kan ibland gå lite före en generell konsensus i befolkningen, eller vara ett viktigt steg i att normalisera en ny företeelse/puffa fram konsensus (nu pratar jag bara om sådana förändringar som jag själv tycker är bra, och där är vi ju olika beroende på ideologi och andra värderingar). Men jag tänker att det är olika från fall till fall. Till syvende och sist är det ju ändå inte lagtexten som avgör hur människor beter sig utan det beror mycket av kulturen i samhället och våra sociala relationer.