Mäktiga män inom kultur- och mediesfären har fallit tungt de senaste dagarna. Hashtagen #metoo verkar äntligen ha fått ”den breda massan” att förstå det som en bred massa länge har påpekat – att övergrepp och trakasserier mot kvinnor är ett systematiskt, utbrett och djupgående problem som bara blir ännu större av tysthetskultur, skam- och skuldbeläggande av offer och ”men han är ju en snäll kille/väldigt bra på sitt jobb/viktig för vår verksamhet”-mentalitet. TV4 har blundat för rapporter om trakasserier och övergrepp från en folkkär programledare. Hollywood har prisat kvinnomisshandlare och våldtäktsmän och hållit dem om ryggen som manliga genier. Men nu verkar svinigt beteende äntligen få verkliga, kännbara konsekvenser för svinen.

Jag har två funderingar kring #metoo-kampanjen och dess efterverkningar. Den första handlar om vilka konsekvenser anklagelser och bevisade övergrepp även i fortsättningen kommer få för män på maktpositioner inom olika områden. Det ramaskri som fallen Weinstein och Timell orsakat leder ju oundvikligen fram till frågan om hur vi ska hantera alla andra män som begått övergrepp, våldtagit och misshandlat kvinnor. Casey Affleck, Roman Polanski, Woody Allen – kommer alla de Hollywoodmän som bevisligen är svin att falla lika tungt?

Menar Hollywood allvar med att vilja göra upp med problemen finns det inget annat alternativ för att hantera dem som gjort sig skyldiga till samma beteende som Weinstein. Allt annat måste ju rimligtvis betraktas som hyckleri. Kommer vi i fortsättningen döma alla lika hårt eller resulterar #metoo-kampanjen bara i några få symboliska bestraffningar utan djupare systemförändringar? Det vet vi förstås inte förrän efteråt. Jag vill inte vara en pessimist, men jag har svårt att tro att vi retroaktivt kommer straffa alla som förtjänar det. Däremot kanske toleransen mot framtida övergrepp minskar, och då har vi i alla fall kommit en bit på vägen.

Min andra fundering rör den parallella diskussion som uppstått kring att ”hänga ut” personer i sociala medier. Etablerade medier har pressetiska regler att förhålla sig till, och många av dem avvaktade med att publicera namn och bild på anklagade personer tills de ansåg att de hade tillräckligt fog för det. Gott så. Men via sociala medier kan privatpersoner nå ut lika mycket som via etablerade medier, och privatpersoner lyder inte under pressetiska regler (däremot finns ju lagar mot förtal). Missförstå mig inte – jag har verkligen noll sympati för personer som Harvey Weinstein och Martin Timell. Jag har även noll sympati för män utanför offentligheten som begår svinerier. Det är inte så jävla svårt att inte begå övergrepp, så vill du inte ta konsekvenserna är det bara att låta bli. För säkerhets skull liksom. Men jag tycker att det är bra att diskussionen förs, även om jag ibland saknar vissa perspektiv.

Först det första: ja, vi lever i en rättsstat och det är inte upp till allmänheten att bestämma vilket straff en person som begått brott ska få. Men rättssystemet kan bevisligen inte hantera mäns våld mot kvinnor så som det borde (bortprioriterade anmälningar, obegripliga frikännanden och så vidare), och jag kan se en poetisk rättvisa i att alla får veta vad de här männen har gjort. Risken för att oskyldiga hängs ut ser jag som försvinnande liten i förhållande till risken att en förövare aldrig får något straff. När inte rättstaten skyddar oss har jag förståelse för att vi slår tillbaka.

För det andra: hade konsekvenserna verkligen blivit så stora för de här männen om det inte vore för sociala medier? Hade alla de vittnesmål som framkommit nu verkligen framkommit om det inte vore för sociala medier och den sprängkraft som finns där? Hade ”den breda massan” ändå förstått vidden av problemet? Kanske kan konsekvenserna som uthängning på sociala medier medför få sviniga män att tänka sig för en extra gång. I så fall har vi vunnit ganska mycket.

Det finns naturligtvis oändligt mycket mer att säga. Mycket bra har redan sagts. Och även om jag ibland, något cyniskt, tänker att en del av upprördheten bara gäller enskilda fall och inte de fundamentala problem som finns så känns det ändå som att något har hänt. #metoo har flyttat in på de stora drakarnas ledarsidor. Män börjar öppet rannsaka sig själva. Är det nu det händer? Kanske. Jag hoppas det. Vill tro det. Snälla, ge mig rätt.