Jag har spelat Pokémon i säkert 15 år. Det började med ett GameBoy Color och Pokémon Crystal, och fortsätter än idag då jag (som alla andra) spelar Pokémon Go på min iPhone. Idag sparkar jag liv i min blogg igen så att jag kan dokumentera detta fenomen medan jag fortfarande är mitt i det.
Pokémon Go, alltså. Kunde knappast vara mer hypat och nådde mainstream-nyhetsmedia redan innan det officiellt släppts i Sverige. Jag laddade ner spelet och startade mitt nygamla liv som Pokémontränare igår. Så efter ett och ett halvt dygn – vad är mina intryck? Spelets enorma popularitet överraskade alla, även tillverkarna, och har tyvärr lett till stora problem med servrarna. Mitt första dygn som Pokémontränare ägnades därför mest åt att stirra på den här skärmen:
Under dygn två har spelet blivit mycket mer stabilt, men det är fortfarande liiite för mycket lagg för att det ska vara riktigt okej. Fördröjningar i spelet kan jag leva med, men när det hänger sig på regelbunden basis, att Pokémon en försöker fånga bara försvinner och att en sedan kan ägna timmar utan att ens kunna logga in i appen – då är det inte så himla kul. Tur då att det är så fruktansvärt kul när det väl fungerar.
Det första du gör i Pokémon Go är att välja en starter – jag valde Charmander, obviously. Därefter är det bara att ge sig ut och leta! Och ”ut och leta” ska här förstås bokstavligt. Spelvärlden och ”den riktiga världen” är nämligen en och samma sak. Spelet läser av var du befinner dig via GPS, och Pokémon, Pokéstops (landmärken där du får ett gäng slumpade föremål) och Pokémon-gym ploppar upp på kartan. Sedan är det upp till dig att bege dig, fysiskt, till den platsen. Bara tanken på att faktiskt vara UTE och leta Pokémon får det att kittla i magen, särskilt som spelet använder ”förstärkt verklighet” och det faktiskt ser ut (typ) som att en Pokémon faktiskt befinner sig mitt framför dig.
När en samlat på sig tillräckligt mycket erfarenhet, genom att bland annat fånga de Pokémon en hittar, ökar ens level. Det är alltså inte ens Pokémons level som ökar, som i de vanliga Pokémon-spelen. När en når level 5 kan en sedan börja delta i spelet på riktigt – då kan en nämligen börja utmana gym.
Det är också vid denna tidpunkt du väljer vilket team du vill vara med i. Teams har betydelse för vilka gym du kan utmana, eftersom gymmen hålls av tränare från ett av de tre olika teamen. Ett gym som hålls av en tränare från ditt eget team kan du inte utmana, men du kan stärka det så att det blir svårare att ta över för en motståndare. Gym som hålls av ett annat team än ditt kan du utmana, och förhoppningsvis ta över så att det hålls av dig och ditt team!
Jag har valt att gå med i Team Valor (de övriga är Team Instinct och Team Mystic), men jag tror att det inte spelar så stor roll för spelupplevelsen vilket team du väljer. Däremot blir det, ofrånkomligt, en hel del lagkänsla. Även i Umeå, som ju inte är världens största stad (or so I’m told), finns Facebook-grupper för varje team och jag har redan hunnit vara på min första spontana Pokémon-gathering. Någon hade fäst ett föremål på en Pokéstop så att fler Pokémon kommer dit, och säkert 15-20 personer hade samlats när jag kom dit. Jag stötte ihop med en kompis där, som även hen var ute och letade Pokémon. Fantastiskt att det har blivit så stort engagemang.
För tillfället är det bara Pokémon från Generation 1, alltså de Pokémon som fanns i de tre första Pokémonspelen till GameBoy, som finns i Pokémon Go. Förhoppningsvis släpper de fler Pokémon med tiden, men jag har inget emot att springa runt och jaga de allra mest välbekanta ansiktena.
Kort sagt – mina första dygn med Pokémon Go har gett mersmak. Med lite mer stabila servrar under fötterna vill jag ut och leta fler Pokémon, utmana gym och bli the very best like no one ever was!
Sammanfattning av dagen
Level: 6
Pokédex: Seen 18 / Caught 18
Starkaste Pokémon: Drowzee med 172 Combat Power
Bästa fångsten: En Bulbasaur från ett 2 km-ägg
Gym: Gick med i Team Valor!
Roligast: Stötte oväntat ihop med en kompis som också var ute och letade Pokémon
Lämna ett svar